Mannen var åtalad för två fall av mord och åklagaren hade yrkat på livstids fängelse.
”Tingsrätten har kommit fram till att inget bevis sett för sig självt är sådant att det är styrkt att mannen är gärningsman, men den samlade bevisningen är sådan att han i vart fall har gjort sig skyldig till medhjälp till mord”, skriver rätten i ett pressmeddelande.
Tor Öberg och Gerd Wiklund hittades ihjälslagna på Tor Öbergs gård i Brattås utanför Härnösand den 2 juni 2005. Paret hade dödats med kraftigt våld mot huvudet.
Polisen hittade dna-spår på brottsplatsen som man misstänkte kom från en gärningsman och genom åren har hundratals personer dna-testats utan framgång.
Vändningen kom efter att en ny lag trädde i kraft i fjol, som gör det möjligt att använda dna-baserad släktforskning i mordutredningar. Med hjälp av sökningar i släktforskningsdatabaser ledde spåren till den 45-årige mannen, som greps och häktades i april i år. I samband med att han greps togs ett dna-test som gav en direktträff mot spår på brottsplatsen.
Mannens dna har hittats både inuti en handväska som tillhörde Gerd Wiklund och på hennes byxben.
45-åringen själv har hävdat att han kom dit av en slump, efter att ha hört skrik när han var ute på långpromenad. Han har sagt att två män lämnade brottsplatsen i samband med att han anlände, och att han då upptäckte kvinnans kropp. Han ska då ha fått ”panik” och släpat in Gerd Wiklund i ladugården där både hon och Tor Öberg senare hittades.
Mannen är tidigare ostraffad och bodde i Härnösand vid mordtillfället, men flyttade senare därifrån. Han är ogift och har inga barn.
Motivet bakom dubbelmordet har gäckat utredarna. Inne i bostaden låg mannens plånbok, som innehöll omkring 10 000 kronor i kontanter, orörd. Däremot försvann kvinnans bankkort. Tidigt på morgonen den 1 juni gjordes tre misslyckade uttagsförsök med kortet, varpå det kvarhölls av bankomaten.
Fakta: Polisens metod för släktforskning
Ett fall som kan bli aktuellt för släktforskning går igenom fyra steg.
1. Dna-analys: En utvidgad analys av det biologiska spåret görs och svaret formateras för att kunna jämföras med släktforskningsdatabaser.
2. Jämförelse i släktforskningsdatabaser: dna-uppgifterna förs över och Integritetsskyddsmyndigheten informeras. Hanteringen sker separat, så att ingen annan kan söka mot det aktuella dna-spåret.
3. Träfflista och urval: Polisen får svar i form av en träfflista och utifrån den genomförs släktforskning för att se vem som lämnat dna-spåret.
4. Träff mot person: Om en person kan pekas ut som skäligen misstänkt kan den tvingas till topsning, som sedan kan jämföras mot dna-spåret. Topsning kan också ske på frivillig väg och ge träff.
Källa: Polisen.