Mary Örns liv är som en bok, gärna flera. Hon har träget försökt att skriva den. Hon började med släktarkiv.
Anfadern, James Maule, vars ätt kom från Frankrike och Skottland, kapten i Ostindiska Kompaniet Göteborg, vars son, superkargör och krigsråd, adlades 1782. Släkten blev svensk.
Marys far, John Maule var överste, en tid adjutant hos kronprins Gustaf Adolf. Modern hette Leonie och var född Hamilton. Faderns yrke betydde förflyttningar och för Mary skolbyten, inte alltid roligt, men för den vuxna Mary en nyttig erfarenhet. Det gav henne förmåga till anpassning och objektivitet, parat med humor, gjorde det henne till en angenäm bekantskap.
Med den välbornas förmåga att smälta in där hon befann sig, till synes utan behov av att hävda sig , värderade hon var och en efter förtjänst. Hon blev en god vän. Med Alva Myrdal som rektor läste hon på Socialpedagogiska seminariet, insöp ideal för livet, men dansade också på mången bal i den tidens Stockholm.
Någon egen karriär blev det ej. Hon gifte sig ung med godsägaren Jan Gustaf Liedberg, kallad Bosse, fick tre barn – ett lyckligt äktenskap. Men hennes make dog i svår hjärtsjukdom. Sorgen var stor och ansvaret tungt.
En annorlunda karriär väntade. En vän från skoltiden dök upp, Torsten Örn, Sveriges ambassadör i Bonn. Mary var modig, accepterade utmaningen och gifte sig med excellensen och blev ambassadris. I en bok skildrar hon denna turbulenta tid. Beredd på allt från furstebesök till omsorg om det lilla, etikett för morgondagens bankett, blomarrangemang och placeringsproblem. Exempel ges och man förundras och beundrar.
Pekuniärt en dålig affär. Gör din plikt, klä dig rätt, prata och konversera, med bekväma skor. Brev till systern Jane, brodern John och barnen Jeanette, Gösta och Philip, ger besked. Gläds om det går bra, skratta gott åt det som gått snett.
Efter Bonn, blir Torsten först ambassadör i Italien, sen i Vatikanstaten. Katoliken Mary får träffa påven. Pensioneringen för dem runt världen i skiftande uppdrag. Men också det tar slut. Lund och Thulehem blir slutgiltig hemadress. Somrarna tillbringas i Marys Åhus, där släkten finns.
För Torsten blir tiden kort, han dör 2007. Viljan att kartlägga sitt och familjens liv tar vid, mycket görs, målsnöret tänjs. Färdig blev hon inte, orken sviktade, högarna växte.
Mary engagerade sig för många och tog reda på vad som kunde hjälpa. Råd fann hon alltid på, för ung som gammal, gärna förmedlat med ett gott skratt.
Marie-Louise Eberhard