Jag är ute och byter ut skadade valaffischer när jag hör orden:
”Sossejävel!”
Ord som blivit alldeles för vanliga – på gatan såväl som i sociala medier.
Att bli kallad sosse tar jag med stolthet. För bakom ordet finns en historia av människor som kämpat för något större än sig själva. Det är tack vare generationer som kämpat för demokratin som du kan gå och rösta. Tack vare den kampen kan du få ekonomisk trygghet, sjukvård när du blir sjuk och stöd när livet slår hårt.
Detta är ingen självklarhet. Vår välfärd är resultatet av över hundra år av politisk och facklig kamp – en kamp som vi socialdemokrater varit en central del av. Från Hjalmar Branting och kampen för rösträtten, till Per Albin Hansson och två veckors semester. Till Tage Erlander och välfärdsstatens utbyggnad. Vidare till Olof Palme och reformer som 40-timmarsveckan, LAS, föräldraförsäkringen och MBL.
Historien handlar dock inte bara om statsministrar och riksdagsbeslut. Den handlar om människorna som strejkade, demonstrerade och debatterade. Om människor som valde solidaritet före egoism och laget före jaget. Det är deras arv vi förvaltar – och med det följer ett ansvar.
Välfärden är inget vi kan ta för givet. Den kan bara bli så stark som vi tillsammans är beredda att finansiera den. Skatt är inte ett straff. Det är vårt gemensamma verktyg för att finansiera sjukvård, skola och trygghet när livet inte blir som vi tänkt oss.
Så när någon skriker:
”Sossejävel!”
svarar jag:
Tack.
Tack för att du påminner mig om varför jag står här, för att jag tror på laget före jaget, för att vi kan åstadkomma mer tillsammans än var och en för sig och för att solidaritet är nyckeln till ett starkt samhälle.
Så kalla mig gärna sossejävel.
Jag tar det som en komplimang.
Vilgot Lindberg