Jag tror att jag lider av valrörelsedepression.
Jag ser inga politiska visioner. Ingen berättar vad de vill göra med makten. De klagar mest på att det blir dåligt om någon annan får den.
Men så skingrar sig molnen, solen tittar fram, färgerna blir lite klarare (bokstavligt talat). Lite vid sidan av korridoren av gråa containrar till valstugor i Lund har Piratpartiet snickrat ihop sin. Den är lila, lite sned, och har en takhöjd som förklarar att jag aldrig sett någon där. Charmigt.
Placeringen är symbolisk. Efter att företag som Netflix och Spotify löst fildelningsfrågan har Piratpartiet fallit i glömska. Viktigare frågor, om personlig integritet, eller om att stater överlåter övervakning åt privata företag utan ansvarsutkrävande eller insyn, tycks inte intressera någon alls. Har man bara rent mjöl i påsen, och så vidare.
När jag häromdagen promenerar förbi valstugorna på Stortorget i Lund stannar jag till lite extra hos Piratpartiet. En av deras valaffischer fångar min uppmärksamhet.
”Basinkomst – Garanterad trygghet för alla”
Det är kanske den av mina åsikter som irriterar flest till höger. Jag är för någon typ av basinkomst.
Man har inte rätt att leva på andras pengar, brukar de invända.
Men så är det ju redan. Dagens försörjningsstöd liknar i mångt och mycket de upplägg för basinkomst som ofta brukar diskuteras. Det kräver ingen särskild ansträngning annat än att man ska söka några jobb. Men att söka jobb utan att få dem är väldigt enkelt. Det tar bara några minuter i anspråk.
Frågan är inte om man ska få pengar för ingenting, utan om hur pengarna ska betalas ut. Dagens bidragssystem kan definitivt förbättras, byråkratin kan minskas och marginaleffekterna likaså.
För det första är dagens bidragssystem onödigt byråkratiska. Socialtjänsten utreder noga hur mycket den enskilde behöver och till vad. Ibland med hembesök. Tycker du att de är integritetskränkande får du tacka nej, men då får du heller inga pengar.
För det andra är dagens bidrag förknippade med mycket höga marginaleffekter. Den som lever på bidrag och väljer att börja jobba kommer få sin lön avräknad från bidraget krona för krona. Det försvagar incitamentet att arbeta något oerhört. Tvärtemot vad som är önskvärt.
Det här är något den nuvarande regeringen tagit fasta på, men inte kommunicerat så väl. Från och med den 1 mars kan den som levt på försörjningsstöd ansöka om en jobbpremie. Den innebär att lönen inte räknas av krona för krona mot försörjningsstödet. Som mest kan man får behålla 3 750 kronor av sitt tidigare bidrag under en tid.
Viss inspiration kan ha hämtats från Milton Friedman, som i sin version av basinkomst, den negativa inkomstskatten, särskilt riktade in sig på att sänka marginaleffekter. Den som tjänar under en viss nivå får pengar från det allmänna, den som tjänar över får betala in.
Det kommer alltid löna sig att jobba. Där har ni en vision!