Kära cyklist: Nästa gång du ser en liten ryggsäck på två ben framför dig, sluta trampa, håll handen på bromsen och sänk farten. Det är inte ditt personliga rekord på cykelappen som räknas – det är att våra barn kommer fram till förskolan med livet och glädjen i behåll.
När en vuxen cyklist, ofta på en tung elcykel eller i full träningsmontering, svischar förbi i 30 kilometer i timmen bara decimeter från ett litet barn, är marginalerna obefintliga. En kollision i den hastigheten kan få förödande, livshotande konsekvenser för en treåring. Men även när olyckan inte är framme skapar de höga farterna en enorm otrygghet.
Föräldrar tvingas gå i konstant beredskap, hålla barnen i ett järngrepp och uppleva en stress som helt förtar glädjen med att röra på sig. Resultatet blir att fler väljer bilen till skolan – vilket skapar ännu mer trafik och sämre miljö. Många cyklister försvarar sig med att de pendlar och har bråttom till jobbet. Det är utmärkt att människor väljer cykeln framför bilen, men tidspress är aldrig en ursäkt för att äventyra andras säkerhet.
Ett skrämmande exempel på racingbana är den bilfria grusvägen förbi Härlanda tjärn som har förvandlats till en livsfarlig motorväg av cyklister de senaste åren. I ena änden finns Härlandatjärnskolan och på andra sidan, i Skatås, finns flera förskolor dit barn tar sina livs första cykelturer med vinglande små ben. Det är på platser som denna – som borde vara helt trygga – som cyklister måste förstå att de måste sänka farten.
Cykelbanan är ingen privat racerbana eller motorväg; det är ett delat utrymme där de svagaste trafikanterna alltid måste ha företräde. Att rulla förbi en förskolegrupp eller ett skolbarn i gångfart kostar cyklisten några sekunder i restid, men det betyder allt för barnets trygghet. Vi behöver en ny kultur på våra cykelbanor, präglad av hänsyn och respekt.
Förälder till barn på förskolan i Skatås