Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | ÄLDREOMSORG
Inför valet lovar flera partier mer välfärdsteknik i äldreomsorgen. För att lösa de utmaningar som Sveriges äldreomsorg står i och inför, investerar kommunerna redan en massa pengar i välfärdsteknik. Vår forskning visar att tekniska satsningar riskerar att misslyckas om de inte utgår från äldres behov. De dyra satsningar som görs är inte så effektiva.
I flera forskningsprojekt där vi följt införandet av välfärdsteknik i svenska kommuner syns samma mönster:
Det första vi ser är att äldre personer sällan talar om teknik. De talar om sina liv.
När tekniska lösningar fungerar i vardagen och upplevs som meningsfulla kan de bidra till ökad trygghet och självständighet. Men när tekniken är svår att förstå och använda, inte passar individens behov eller införs utan tillräcklig dialog uppstår frustration snarare än nytta. Dagens tekniklösningar är inte heller anpassade för personer med kognitiva nedsättningar, trots att de är en stor och växande grupp inom äldreomsorgen. Det är uppenbart att de som utvecklar tekniken inte har tillräcklig kunskap om hur tekniska lösningar behöver utformas för att personer med demenssjukdom eller andra diagnoser ska kunna använda dem.
Det andra vi ser är att välfärdstekniken i hög grad utvecklas för att hantera säkerhet.
Fokus ligger på larm, övervakning, och tillsyn. Sådana funktioner är viktiga, men representerar bara en del av det som skapar ett gott liv. I våra studier efterfrågar äldre personer stöd för aktivitet, delaktighet, social gemenskap och möjligheten att fortsätta fatta egna beslut. Om äldreomsorgen enbart fokuserar på säkerhet finns en uppenbar risk att andra viktiga delar av livskvaliteten hamnar i skymundan.
Den tredje lärdomen handlar om ekonomi.
Många tekniksatsningar motiveras med effektivitetsvinster och kostnadsminskningar. Men tekniken är inte gratis. Kommuner investerar betydande resurser i upphandling, utbildning, drift, support och uppföljning. Om systemen inte används, inte fungerar i praktiken eller inte upplevs som meningsfulla av personal, vårdtagare eller anhöriga blir investeringen en kostnad snarare än en besparing.
Den mest kostnadseffektiva tekniken är därför inte nödvändigtvis den mest avancerade. Den mest kostnadseffektiva tekniken är den som faktiskt används, som integreras i arbetsprocesser och som bidrar till att äldre kan leva mer självständigt och med mindre behov av insatser.
Vår forskning visar också att välfärdsteknik inte automatiskt minskar personalens arbetsbörda. Teknik kan frigöra tid, men den skapar också nya arbetsuppgifter, behov av utbildning och nya stödfunktioner. Någon måste introducera systemen, ge stöd till användarna, hantera tekniska problem och följa upp att lösningarna fungerar som avsett.
Teknik ersätter sällan behovet av kompetens. Den förändrar vilken kompetens som behövs.
Vi har engagerat äldre personer, omsorgspersonal och teknikföretag för att tillsammans diskutera framtidens välfärdsteknik. I dessa diskussioner efterfrågas inte fler avancerade funktioner och lösningar – utan teknik som är enkel, tillförlitlig och anpassningsbar till olika människors vardag.
Att utgå från användarnas behov är inte bara en fråga om att stödja aktivt åldrande och god arbetsmiljö för berörd personal. Det handlar också om människosyn, etik och ansvarstagande användning av offentliga resurser.
Vår forskning levererar en avgörande lärdom inför framtiden.
Om välfärdsteknik ska bli en del av lösningen på äldreomsorgens utmaningar måste äldre personer och omsorgspersonal involveras långt tidigare i utveckling, upphandling och införande. De är inte passiva mottagare av teknik utan experter på sina egna liv.
Inför valet vill vi därför lyfta tre budskap till Sveriges politiska beslutsfattare:
- Utvärdera välfärdsteknik utifrån livskvalitet och användbarhet, inte enbart utifrån effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar.
- Involvera äldre personer – inte minst de med kognitiva nedsättningar – och omsorgspersonal i utveckling, upphandling och implementering av ny teknik.
- Prioritera teknik som stärker aktivitet, delaktighet och självständighet, inte bara övervakning och tillsyn.
Välfärdsteknik är en viktig del av dagens och framtidens äldreomsorg. Avgörande är inte hur mycket teknik vi inför, utan om den stärker möjligheten att leva ett gott liv på egna villkor – hela livet.
Tekniken är inte målet utan ett verktyg. Det verkliga måttet på framgång är om människor kan leva ett tryggt, självständigt och meningsfullt liv längre. Det är inte bara bättre för den enskilde. Det är också den klokaste investeringen för samhället.
Sofi Fristedt
leg arbetsterapeut, docent i hälsa och vårdvetenskap, Jönköping University
Giana Carli Lorenzini
fil dr, biträdande lektor, Danmarks Tekniska Universitet
Susanne Iwarsson
leg arbetsterapeut, professor i äldrevård och gerontologi, Lunds universitet
Ulli Samuelsson
fil dr, lektor i pedagogik, Jönköping University
Steven Schmidt
docent i medicinsk psykologi, Lunds universitet
Samantha Svärdh
fil dr, postdoktor, Lunds universitet