Lina Lund: Ett instabilt Tyskland är det sista Bryssel behöver
BRYSSEL. Högerradikala AFD:s jordskredseger skakar inte bara om Tyskland. Även i Bryssel växer oron för att andra EU-fientliga och Kreml-vänliga partier ska få luft under vingarna.
Med tuffa beslut på agendan är ett instabilt Tyskland det sista EU behöver.
Med en stor dos självsäkerhet lovade Tysklands förbundskansler Friedrich Merz häromåret att med hans politik och ledarskap skulle stödet för det högerradikala partiet AFD halveras. Efter helgens delstatsval i Sachsen-Anhalt står det klart att det blev precis tvärtom.
För första gången sedan andra världskrigets slut vann ett parti långt ut på högerkanten en jordskredsseger i ett tyskt val.
Medan AFD fördubblade sitt väljarstöd förlorade Merz kristdemokrater varannan väljare.
Även om Sachsen-Anhalt är en av landets minsta delstater har valresultatet chockat både på hemmaplan och i omvärlden.
Att ett Rysslandsvänligt och EU-fientligt parti rönt sådana framgångar i Europas största ekonomi och folkrikaste land är nämligen inte bara en tysk angelägenhet.
Tyska skattebetalare finansierar en betydande del av EU-budgeten och stödet till Ukraina. Det finns också stora förväntningar på att de jättelika tyska försvarssatsningarna ska hålla Ryssland borta och fylla tomrummet som uppstår när USA drar sig tillbaka från Europa.
Allt det vill söndagens valvinnare sätta stopp för.
”I Polen kan bara idioter eller förrädare glädjas åt AFD:s triumf”, skrev den polske premiärministern Donald Tusk på X när rösterna var räknade.
I Bryssel och andra europeiska huvudstäder växer oron för att framgångarna ska ge medvind åt andra högerradikala partier som vill underminera unionen. AFD leder även de nationella opinionsmätningarna, liksom flera av dess systerpartier i Europa som rider på vågen av missnöje mot de etablerade partierna.
I exempelvis Österrike samlar högerpopulistiska Frihetspartiet (FPÖ) 40 procent av väljarstödet, och i Frankrike ser Nationell samling ut att ha goda chanser att få tillsätta landets nästa president redan i vår.
Som om EU inte hade nog med problem att lösa måste unionens medlemsländer snart enas om en ny långtidsbudget i biljonklassen. Budgeten är själva fundamentet för EU:s verksamhet och det är därifrån som pengar tas till regionalstöd, jordbruk, försvar och mycket annat.
Förhandlingarna om budgeten brukar vara så svåra att de kallas för ”alla förhandlingars urmoder”.
Med svaga regeringar och allt fler väljare som röstar på EU-kritiska partier lär det nu bli ännu tuffare.