Asiatiska länder toppar samtliga kategorier i Pisa-undersökningen.
Här börjar många föräldrar tänka på barnets utbildning redan innan det har fötts. Inget är viktigare och bara det bästa är gott nog.
Asiatiska länder toppar samtliga kategorier i Pisa-undersökningen.
Här börjar många föräldrar tänka på barnets utbildning redan innan det har fötts. Inget är viktigare och bara det bästa är gott nog.
Fritid och fri lek? Pappan till femåriga Wang Ruowen såg undrande på mig när jag ställde frågan om de ibland lät dottern leka som hon ville. Så tänker inte vi i Kina, vi har en annan kultur än ni, förklarade han sedan.
Jag träffade honom och dottern Ruowen tidigt på morgonen när hon var på väg till förskolan. När hon senare på dagen glatt skuttade ut genom grindarna var femåringens förpliktelser långt ifrån över. Pappan, Chunheng, stod redo att följa henne till en lektion, i privat regi, där hon skulle lära sig att tänka logiskt.
Det var en av många extralektioner som Wang Ruowen tog utanför förskolan. Hennes dagar var fullspäckade av aktiviteter som föräldrarna kände sig pressade att anmäla henne till. Hon gick på simning, matematik, kinesiska, engelska, drama, logiskt tänkande och dans. Hennes mamma, som jobbade som guide för utländska turister, pratade engelska med henne från att hon föddes till att hon var tre år.
Föräldrarnas hela liv – tid och pengar – kretsade kring dottern. Totalt betalade de 110 000–120 000 kronor per termin på hennes extralektioner. Att göra det var självklart. Som många föräldrar i Kina tycker de inte det är någon mening att skaffa ett barn om man inte verkligen kan satsa på dess framtid. Barnet styrde var de hade bosatt sig, för att vara nära en bra skola. Sina egna fritidsintressen hade de satt på paus.
– Här i Shanghai bor 26 miljoner människor. Ska hon komma in på ett bra universitet och få ett bra jobb måste hon ta många lektioner. Konkurrensen är knivskarp, sade pappa Chunheng.
Deras tankar redan då, när barnet var fem år, låg på att förbereda henne inför det hårda provet gaokao, som avgör vilket universitet som barn i Kina kommer in på. Utan en bra utbildning kommer hon inte att få ett bra liv, resonerade de.
Den inställningen kan vara en orsak till att skolor i sju asiatiska länder toppar samtliga kategorier i Pisa-undersökningen: Singapore, Kina, Taiwan, Japan, Sydkorea, Macao och Hongkong. (De två sistnämnda tillhör Kina).
Förutom undervisningen i skolorna handlar det om kulturskillnader. Asiatiska föräldrar satsar enormt på utbildning och sätter stor press på barnen att prestera i skolan. Här finns en tro på att de som anstränger sig kan nå bra resultat, oavsett individuella förutsättningar. Dessutom har lärare hög status och ofta mer tid än i till exempel Sverige att planera sina lektioner.