Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
”Vilken jävla chock. Pisaresultatet är ett monumentalt fiasko för regeringen. Aldrig har ett maktskifte varit mer nödvändigt.” Tobias Lundin Gerdås, budgetchef för Socialdemokraterna, lyckades fem dagar före valet gå direkt till final i tävlingen om valrörelsens minst vederhäftiga inlägg.
Det är förstås för mycket att be om, att stressade partister så nära inpå ett val ska ha självbehärskning nog att avstå slaskargumenten. Hade Pisa-undersökningen tvärtom visat en resultatuppgång, skulle måhända motsvarande intellektuella moras ha hörts från Tidösidans mest idoga valarbetare. Men vi får alla vara glada att det inte görs motsvarande mätningar på vuxnas läsförståelse. Lundin Gerdås hade dragit ner Sveriges medelvärde.
För att unga i stora delar av världen läser mindre och att detta obönhörligen får konsekvenser är det nog bara S-budgetchefen som upplever som en ”jävla chock”. I övriga samhället har detta varit en pågående diskussion under lång tid, i vilken forskare, opinionsbildare och politiker har engagerat sig. I Skolverkets rapport från i juni konstaterades att tiden för läsning och läsrelaterade aktiviteter för elever i årskurs 4 minskade med drygt en timme per vecka i skolan mellan 2011 och 2021. En minskning på 25 procent. (På budgetchefens språk: tre år med borgerligt styre, sju år med S-styre.)
Men för oss som på riktigt är nyfikna: vad säger Pisa till oss och resten av världen? En tredjedel av de svenska 15-åringarna når inte upp till vad OECD definierar som en grundläggande nivå i läsförståelse och matematik. Andelen 15-åringar som presterar lågt på alla tre områden – utöver läsförståelse och matematik även naturvetenskap – ligger nu på 19,4 procent i Sverige och 19,7 procent i OECD. Det innebär att nästan var femte elev har svårt att läsa en enkel text och tolka enkla data.
Vi är inte ensamma om tillbakagången. Även starka Pisaländer som Singapore, Japan och Sydkorea hör till de många som tappat i läsförståelse sedan mätningen för fyra år sedan. I Norden får samtliga fem länder sämre resultat på alla tre kunskapsområden.
Barnens kunskaper är också föräldrarnas ansvar, som för övrigt också läser mindre numera.
OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher beskriver en kombination av väl kända förklaringar: mer läsning på skärm och mindre fördjupad läsning, minskad läsning för nöjes skull, försämrad koncentrationsförmåga och förändrade inställningar till lärande och skola. Han framhåller därför att uppgiften för utbildningsansvariga är att väcka ungas läsintresse på nytt.
Nuvarande regering kan pricka av en hygglig lista åtgärder som satts i sjön under mandatperioden, som förhoppningsvis kan börja ge effekt snart: mobilförbud och nya disciplinregler, ny läroplan och nytt betygssystem. Men som med alla samhällsproblem bör ingen intala sig att politiken enkelt kan fixa dem.
Den svenska skolan kommer inte att återställa läsförmågan på egen hand, eftersom tillvaron runt unga liksom deras förutsättningar är annorlunda. Skolan kan och bör stimulera och möjliggöra, prioritera och fokusera. Se till att lärmiljön underlättar kunskapsinhämtningen genom ordning i klassrummen. Men barnens kunskaper är också föräldrarnas ansvar, som för övrigt också läser mindre numera, och det behöver vi tala mer om. När valrörelsen är överstånden och supporterskarorna har tagit av sig klappkepsarna och dumstrutarna.