Jag gör mig inte rolig.
Det går att förstå att delar av fotbollslandet Sverige haft svårt att hantera fotbollsakademikern från Oslo. Han som doktorerat, som stod på sina diplom och delade ut förnumstiga rallarsvingar till höger och vänster över hela allsvenskan.
Kaxigheten skavde, förstås. Ingen vill få uppsträckningar av en utböling. Karl Marius Aksum la ut sina taktiska utläggningar på sociala medier, inte utan att hylla sig själv, och när vindarna vände så vände de följdaktligen rejält.
Som folk har fnyst åt ”doktorn”.
Fascinerad
Det sa en del om det inrökta svenska klimatet att akademiska meriter används som slagträ, det sa också en del om Aksum att han inte förstod hur det han sa kunde slå tillbaka.
Själv var jag alltid fascinerad av hur stor skillnad det var mellan att läsa vad han sa och att höra när han sa det. I text och rubrik blev allt stenhårt, drygt. I samtal lät det inte alls märkligt.
Men nu är han färdig.
Mästarna Mjällby AIF kallar sig ”laget med fart”, men den här processen har inte skenat iväg. När Aksum får sparken (”arbetsbefrias” som det heter i pressmeddelandet) så är det ett beslut under galgen.
När jag pratade med klubbchefen Jacob Lennartsson häromveckan var han lugn, trygg inte bara med riktningen Maif arbetar vidare i – utan också i att Karl Marius Aksum skulle leda dem vidare.
Men tre veckor gör skillnad. Fem raka förluster gör skillnad.
Tanken på att den allsvenska existensen är hotad gjorde till slut all skillnad.
Maif blev mästare med Aksum som assistent – de kunde inte åka ur med honom som huvudtränare.
Jag tror inte att han är en dålig fotbollstränare, lika lite som jag tror att Maif är en illa driven klubb. Det avgörande var väl snarare kombinationen av faktorer, att man underskattade svårigheterna i den.
Helt fel säsong?
Maif gick in i 2026 som mästare, nyckelspelare (Røjkjær kan inte överskattas) såldes eller skulle säljas, och allt skulle ske under överseende av en oprövad huvudtränare med ett väldigt ideologiskt förhållningssätt till fotboll.
Spelarna gillar Aksum, ingen ifrågasätter hans kompetens, men kanske var han bara rätt man på rätt plats under helt fel säsong? Precis som han var rätt man på rätt plats under rätt säsong alldeles nyss.
På ett personligt plan är jag besviken på att han får lämna, eftersom han bidrog med saker i den svenska fotbollsdammen. Den akademiska bakgrunden, ambitionerna, sättet att dyka med pannan före in i provokation och debatt. Jag tror ju också att fotbollsklubbar generellt skulle må bra av att ha lyxen att låta tränare växa och utvecklas som anställda – och om Karl Marius Aksum är det minsta ödmjuk så har han lärt sig massor av 2026.
Vi får se.
Lykke till med alt, Doktorn.
Medan jag skriver det här meddelar laget med fart att det är Andreas Brännström som får jobbet att rädda Mjällby kvar i allsvenskan. Ett tryggt namn, en bekant profil. ”Brännan” är en vänlig och varm fotbollsman, typen som blev uppäten av allt som omgav storklubben AIK – men som gjorde ett fullgott jobb i Maif.
Han kommer att göra det den här gången också. Maif löser det här, med ett par små justeringar i höst kommer de att ta poängen som behövs.
De kommer att bli bättre. Men de har redan blivit en liten bit mindre intressanta än de var med en väldigt speciell norrman som huvudansvarig.