Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | INFLATION
Enligt ett inlägg på Facebook den 2/8 av finansminister Elisabeth Svantesson är den svenska inflationen 0,7 procent – lägst av EU:s 27 länder. På regeringens hemsida sägs att ”en av regeringens främsta prioriteringar har varit att bekämpa inflationen och lätta på kostnadstrycket för hushållen”. Det kan få en att tro att regeringen anser sig stå bakom den låga inflationen.
Det är åtminstone två problem med dessa påståenden som är värda att kommentera. För det första är det inte regeringens uppgift att försöka påverka inflationen. Det ankommer på Riksbanken som enligt lag ska fatta oberoende beslut för att påverka inflationen, som man ska försöka få att hamna på 2 procent. Regeringen är enligt lag förbjuden att försöka påverka Riksbankens beslut.
Det andra problemet med finansminister Svantessons inlägg på Facebook är att hon tycker att det är bra att Sverige har den lägsta inflationen i EU. Det är det nog inte. Den svenska Riksbanken har en historia av att ha satt en alltför hög ränta som lett till en över tid systematiskt alltför låg inflation. Det har i sin tur lett till en alltför hög arbetslöshet.
För närvarande och sedan några år råder lågkonjunktur i Sverige, med hög arbetslöshet. Arbetsmarknadens parter och andra har, vid en trovärdig penningpolitik, anledning att räkna med en inflation på 2 procent. Om inflationen blir lägre än så kommer de realiserade reallönerna att bli alltför höga, vilket leder till minskad efterfrågan på arbete och höjd arbetslöshet, sannolikt det som inträffat här.
När inflationen avviker från målet 2 procent kan det bero på många saker. På sikt bör inflationen ligga nära målet och det är Riksbanken som är ansvarig för att så blir fallet. Systematiska avvikelser neråt eller uppåt är ungefär lika dåliga. Tillfälliga avvikelser kan kanske accepteras.
Bengt Assarsson
docent i nationalekonomi, tidigare verksam vid Lunds och Uppsala universitet, Finansdepartementet, Riksbanken och Konjunkturinstitutet