Revisorn Mats Qviberg har fel. Han har fel när han på denna sida den 7 september anser att vi ska behålla nuvarande ledning i Sverige ab. Det är dessvärre hög tid att byta både styrelse och vd i bolaget. Dessutom hänger revisorn själv aningen löst på stämman nu på söndag. Egenintresset styr allt som oftast , som när han - storägaren i Bilia - skriver käcka artiklar om bilismen på bland annat denna sida. Tut tut.
Klyftorna i Sverige har blivit för stora. Skillnaden mellan rik och fattig är så väsentliga att problemen i Sverige ab är svårhanterade. Konflikterna ökar. Frustrationen tilltar. Gängen tar greppet om de håglösa. Begripligt.
Modellen att lösa problemen genom att stoppa allt fler och yngre i finkan och samtidigt bygga säkerhetszoner runt områden där sådana som Qviberg och jag bor i, är inte en framkomlig väg. United states of Sweden. Vi behöver däremot en fördelningspolitik värd namnet. Tillgångarna i samhället måste få en jämnare fördelning. Det är enbart via skattsedeln en sådan korrigering kan ske. Jag vet att det är som att svära i kyrkan för skattekverulanterna på bland annat Kommissionen för skattenyttan, som tror att i princip alla statsanställda är korrupta. Jösses!
Det är dags för en allomfattande skattereform. Överväg någon form av skatt för att balansera orättvisorna på bostadsmarknaden och över tid skippa ränteavdragen. Miljardärsskatten är däremot enbart plakatpolitik. Alla aktieägare i Sverige ab gynnas av ett någorlunda rättvist och balanserat system. Även för företagare som Qviberg och mig. Fler kommer ha råd att köra Bilias bilar och vara en del av en fungerande marknad. Ett hållbart skattesystem med stor motståndskraft mot snedvridningar i samhället, är högst påkallat.
Och det hjälper föga att vi med pengar generöst, men ack så godtyckligt, donerar pengar till det vi tycker är behjärtansvärt. Visst är det bra om en kapitalist ger pengar till ett öronsjukhus, men vad gör vi med dem som har ont i näsan? Och kulturen blir pinsamt påver om den enbart ska leva på allmosor från de bemedlade. Kulturen måste få vara fri och inte ängsligt snegla på direktörernas plånböcker. Ofri konst är inte kultur.
Jag röstade på Moderaterna under Reinfeldts era. Han drev förtjänstfullt en arbetslinje och dessutom visade han empati för människor i nöd. Jag ser dessvärre att kursen är ny. Ordet solidaritet har politiserats. Att inte bry sig om dem som inte bor i samma kvarter, tillhör familjen eller samma bridgeklubb är i dag dessvärre legio. Eller tror kanske revisorn att rika människor är bättre än fattiga?
Nej, jag trodde väl inte det.
Riktigt så illa är det inte. Hjärtat sitter till vänster även hos de allra flesta kapitalister. Värderingarna är goda, men kanske dröjer sig rädslan kvar från löntagarfonder och Pomperipossas skatteuttag. Jag är dock helt övertygad om att såväl Centern som Socialdemokraterna begriper att en väl fungerande marknad med sunda företag är en förutsättning för ett gott samhälle. Ett samhälle som inte fjärrstyrs av ett främlingsfientligt parti som aldrig tar ordet solidaritet i sin mun. Och att med kraft hantera klimatfrågan är en förutsättning för våra barn, förstår alla förnuftiga människor oavsett politisk färg.
Så bäste revisorn, revidera nu böckerna utifrån alla delägares bästa och inte enbart från en kortsiktig minoritets välbefinnande. Länge leve aktiebolaget Sverige – hela bolaget.
Joachim Berner, företagare och författare