Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
SLUTREPLIK | SKOLAN
Marcus Strömberg delar vår problembild och förespråkar gemensam antagning och slopade friskoleköer (SvD Debatt 7/9). Det är välkommet, och det är mer än vad de flesta i valdebatten erbjuder.
Men i sista stycket byts vår fråga ut. Vi skrev om tävlan mellan skolor om elever. Strömberg svarar om familjers frihet att välja skola. Det är inte samma sak. Elever kan välja mellan skolor utan att skolornas ställning hänger på vilka elever de lyckas locka till sig. Det är den kopplingen våra förslag riktar sig mot, inte mot valfriheten.
Strömberg vill se konkurrens genom kvalitet. Det vill nog de flesta. Men vilken sorts konkurrens man får kan man inte bestämma. Konkurrensen formas av vad som visar sig fungera för att vinna elever, och undervisningens kvalitet är svår att bedöma utifrån. Betyg, köer, marknadsföring och kamratsammansättning är lätta att se. Skolan vi följde begränsade antalet platser på naturvetenskapsprogrammet för att hålla antagningspoängen uppe. Ingen skulle kalla det kvalitetsutveckling. Det fungerade utmärkt. Forskningsöversikterna pekar åt samma håll: effekterna av skolkonkurrens på elevers kunskaper är små och inte entydiga, medan sorteringseffekterna återkommer.
Att staten finansierar undervisningen kan vara klokt av andra skäl. Men det byter avsändare för pengen utan att ändra dess logik – den följer fortfarande eleven. Beroendet vi beskrev, att skolans ställning hänger på vilka elever den lyckas attrahera, står kvar.
Mot vårt förslag om planeringsansvar ställer Strömberg dialog och samarbete mellan kommuner och fristående huvudmän. Frivillig samordning mellan konkurrenter är emellertid just vad vi har studerat. I vårt fall nekades den nye rektorn först tillträde till kommunens rektorsmöten. När han väl kom in möttes han av skolledare som enligt honom uppträdde som fristående företagare och som såg sina bästa lärare och elever dräneras. Detta var kommunala rektorer, i samma kommun, under samma huvudman. Konkurrenter samarbetar inte bort sin konkurrens, och om de gör det brukar det benämnas kartell.
Alla som söker sig till en populär skola kommer aldrig att få plats där. Så är det oavsett hur antagningen ordnas. Frågan är efter vilka principer platserna fördelas, och vem som fördelar dem.
Vi vill inte ta ifrån eleverna rätten att välja skola. Vi vill ta ifrån skolan tvånget att vara konkurrent.
Stefan Arora-Jonsson
professor företagsekonomi, Uppsala universitet och CELE, Handelshögskolan i Stockholm
Maria Blomgren
professor företagsekonomi, Uppsala universitet
Jakob Westergren
fil dr, Köpenhamns universitet