Jag är en medelålders man som äter smörgås och tänker på romarriket. För ett år sedan skrev jag ett kåseri om smörgåsar. Jag var sorglös. Visserligen klagade jag över surdegsbageriernas utbredning och de sladdriga inplastade rundstycken – med ost som missfärgats av gurkskivor – som serverades på kaféer.
Men i princip hanterade jag smörgåsfrågan som om den vore ett lämpligt ämne för lättare underhållning.
Nu har jag insett att jag hade fel. Det är i själva verket en fråga av civilisationshotande karaktär.
Det fanns i slutet av 1700-talet en tjock och välskrivande engelsman vid namn Edward Gibbon som skrev 4 000 sidor om romarrikets nedgång och fall.
Ett illavarslande tecken var till exempel att romarna åt för mycket kanel. De hängav sig åt njutningar och kortsiktiga förströelser. Därmed blev de lata goddagspiltar och ett lätt rov för vandaler och germaner.
I sommar har slumpen fört mig till fem olika svenska hotell.
På alla dessa hotell har det serverats frukost. Svenska hotell är av hävd ganska duktiga på frukost jämfört med till exempel holländska hotell där ett ytterst tunt kaffe serveras med förra årets kex. Holländska hotell är å andra sidan bättre än franska hotell där ingen har hört talas om smörgåsar. Frankrike är i sin tur bättre än Italien där hotellägarna är suveränt obekanta med själva fenomenet frukost.
Svenska hotell bullar upp ett landskap av löskokta ägg, majsflingor, kulörta yoghurtar, ingefäramagborstare, kiwifrukter och leverpastej med svarta kanter.
Men på alla mina fem svenska sommarhotell år 2026 har brödet varit ett katastrofområde.
Det värsta är att det har varit illa på samma sätt.
Detta hade möjligen varit begripligt om det vore samma hotellkedja. Men det är olika hotell, olika städer, olika väder, olika dörrmattor med platta budskap.
Ett av hotellen var en båt som låg förtöjd vid en kaj.
Bedrägeriet är så mycket värre eftersom man först invaggar hotellgästen i ett falskt tillstånd av lycka.
På 1980-talet gav franskbröd inte efter med mindre än en liten explosion.
Vid alla dessa sinsemellan mycket olika hotell har det funnits en liten brödstation, med korgar och skärbrädor. Frallor har lyst gyllenbrunt. Alla brödälskare vet vad jag talar om: man ser ett nybakt bröd och i ens hjärta tänds ett ljus och man fylls av – som Tove Jansson säger – en sådan beskedlig lycka.
Man börjar muntert att arrangera en assiett med smörklick och sueciaost och den svartkantade pastejen.
Sedan tar man den lilla tång i rostfritt stål som numera – sedan pandemin – präglar varje svensk hotellmatsal. Men när man nyper tag i brödet med denna tång inträffar något märkligt.
Brödet nyper liksom inte tillbaka. Tvärtom. Det ger efter som en tvättsvamp.
Klentroget fattar man rundstycket mellan tummen och pekfingret. Det kan inte vara bröd. Det måste vara skumplast. Ett slags buttericksbröd. Ett skådebröd. Ett svart skämt utplacerat av en källarmästare med svart humor och ännu svartare själ.
Det är mycket lätt att tänka sig ett bröd som ser ut som skumgummi och smakar som skumgummi. Men detta oätliga bröd är vackert och gyllene och bestrött med vallmofrön. Det borde vara omöjligt att skapa ett så brant glapp mellan form och innehåll.
På fem svenska hotell har jag i sommar ställts inför bröd som ser gott ut och är oätligt.
Jag går nu och befarar att det är det första tecknet.
Det tog hundra eller två hundra år innan vandalerna stod på Forum Romanum. Men det började med kanelen. I vårt fall börjar det med brödet.
Det mest illavarslande tecknet är att medmänniskor inte förstår vad jag menar. Det är just sånt där som är typiskt för den annalkande apokalypsen. Ingen märker när den kommer.
Jag försöker berätta att det fanns en tid då frallor voro frasiga. Det fanns en tid då ljudet av ett franskbröd som brast inte var ett eftergivet och segt ”fnoff”.
Det sa ”pang”.
På 1980-talet gav franskbröd inte efter med mindre än en liten explosion.
Det har varit vackra sommarmorgnar på hotellverandor och ljusgårdar, men när jag har betraktat dessa rundstycken och stuckit pekfingret genom dem har skymningen sänkt sig över min själ. Jag har börjat växla till havregrynsgröt, men det är blott en flykt från det oundvikliga: med sådant bröd är vi dömda.
Jag sitter och petar på mina rundstycken och tänker på romarriket.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.