Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | TANDVÅRD
Inför valet tävlar Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, som presenterat varsin snarlik reform, om vem som kan lova billigast tandvård. Men bakom deras löften om lägre patientpriser, finns en utveckling som borde oroa patienterna.
Svensk tandvård fungerar i grunden bra. Tandhälsan har förbättrats under lång tid och de allra flesta patienter är nöjda med sin tandvård. Det är en konsekvens av att de privata vårdgivarna inom tandvården getts stor frihet att själva utforma verksamheten.
Ändå går Sveriges två största partier till val på reformer som riskerar att kraftigt öka den politiska styrningen av tandvården. Förslagen skiljer sig något åt, men leder i samma riktning: prisregleringen utvidgas och här finns varningssignaler.
Den tandvårdsreform som infördes den 1 januari 2026 kostar hittills omkring 30 procent mer än beräknat. Om en kraftigt utökad prisreglering också blir dyrare än politikerna räknat med finns en uppenbar risk att kostnaderna i stället pressas genom att ersättningen till vårdgivarna hålls nere.
Staten kan bestämma vad en behandling får kosta. Staten kan däremot inte bestämma vad det kostar att utföra den.
Att samma pris ska gälla överallt i Sverige, oavsett verksamhetens egna kostnader, som kan variera utifrån lokala omständigheter, är naturligtvis en omöjlighet, särskilt när staten inte vet vad kostnaderna för att bedriva tandvård är. Riksrevisionen, riksdagens kontrollorgan, konstaterade i december 2025 att det saknas viktiga underlag för att beräkna kostnaderna. Riksrevisionen konstaterade också att Nämnden för statligt tandvårdsstöd, som beslutar om prisregleringen, har spelat ut sin roll och bör avvecklas. Riksrevisionen konstaterar också att använda sig av genomsnittspriser per automatik blir fel, eftersom kostnaderna skiljer sig åt mellan olika delar av landet och patienter kan ha olika stora vårdbehov.
Kostnaden för löner, material, tandteknik, lokaler och avancerad utrustning blir inte per automatik lägre när en myndighet sätter priset. Inte heller försvinner kostnaderna för administration, dokumentation och allt fler regelkrav. Men faktum är ju större del av tandvården som staten prisreglerar, desto större blir därför konsekvenserna av prisregleringen.
För den vårdgivare som bedriver tandvård måste ekonomin gå ihop varje dag. Om kostnaderna ökar samtidigt som ersättningen hålls tillbaka finns i längden få alternativ. Investeringar skjuts upp. Det blir svårare att anställa, material ersätts med billigare material, möjligheten att utveckla verksamheten minskar. Detta påverkar kvalitén i tandvården. I värsta fall blir verksamheten omöjlig att driva vidare.
Det riskerar att slå särskilt hårt mot de delar av Sverige där tillgången till tandvård redan är begränsad. På en mindre ort kan en enda privat verksamhet vara avgörande för patienternas möjlighet att få tandvård nära hemmet. Försvinner den, spelar det mindre roll att politikerna har bestämt att det ska finnas billig tandvård.
Politikerna talar gärna om hur lite patienten ska betala. Faktum är dock att en underfinansierad tandvård kommer att få negativa konsekvenser. Det blir färre vårdgivare, annan kvalité och längre till tandläkaren och längre väntan på behandling.
Det tål att upprepas: Billigare tandvård hjälper inte om det inte finns någon tandvård.
Stina Schariot
leg tandläkare och ordförande, Privattandläkarna
Lars Olsson
näringspolitisk chef, Privattandläkarna