Det är olyckligt att Sverige började rusta upp sitt försvar så sent. Tar vi säkerhetsfrågan på större allvar i dag?
Det gick fort då, den 5 september 2007. 11.50 kallade Försvarsdepartementet till pressträff, tio minuter senare budades en avskedsansökan över till statsministern och talmannen. 13.00 berättade den moderata försvarsministern Mikael Odenberg att han tänkte avgå. Samma eftermiddag packade han sina saker.
Avgångens anledning var ett bråk om försvarsanslag. Odenberg kunde inte acceptera planen på att minska budgeten med flera miljarder innan försvarsberedningen ens var klar. ”Jag vill kunna se mig i spegeln, och jag vill kunna se försvarets anställda i ögonen”, sa han då han avgick.
I dag är det många moderater, och svenskar generellt, som önskar att man hade lyssnat redan då. Nu är vi i stället i en situation där försvarsupprustningen inte kan gå fort nog.
I fredags skrev Mikael Odenberg ett Facebookinlägg, angående Expos nya granskning som visar att en SD-anställd, som dessutom är sambo till SD:s högst uppsatta tjänsteman i regeringskansliet, spridit rysk propaganda och varit delaktig i rysskopplade nätverk i Sverige.
Den tidigare försvarsministern påpekar att SD länge utgjort en potentiell säkerhetsrisk på grund av sina kopplingar till Ryssland. Han skriver att en del förändrats det senaste decenniet. Och visst: Vissa ryssvänner har tvingats bort, SD står nu bakom Natomedlemskapet och talar inte längre högt i positiva ordalag om Putin och Ryssland.
Men: ”Samtidigt är det mycket som inte har förändrats. Alltför ofta förekommer Kreml-vänliga uttalanden i partiets periferi. Även i 'modern tid' har olika granskningar identifierat SD-politiker, kandidater och närstående opinionsbildare som spridit rysk desinformation eller ryska narrativ”, skriver Odenberg.
Så är det ju. Om och om igen har SD satt Putinkramare på viktiga poster i bland annat försvarsutskottet. Sällan eller aldrig utesluter partiet ryssvänner innan uppgifterna når media, ibland får de sitta kvar även efter avslöjandet. Och nu ser vi alltså ännu en Rysslandsaffär. I efterspelet av Expos avslöjande har Sverigedemokraterna varit arga – på avslöjandet i sig och på Moderaterna för att de sagt att tjänstemannen borde sägas upp (DN 7/9). SD har uppenbarligen inga trovärdiga säkerhetspolitiska reflexer.
”I min värld är SD inte ett parti som bör ingå i Sveriges regering”, skriver Mikael Odenberg. Precis som när försvaret rustades ner visar han en förmåga av att tänka fritt från tidsanda och partistrategi – med svensk säkerhet i fokus.
Kriget i Ukraina är inne på sitt femte år. Hybridattackerna mot andra europeiska länder trappas upp. Det är verkligen inte rätt tid att ta lätt på vem som får nycklarna till Rosenbad.