Det syns nästan inte först.
Men det står ett namn bland de röda fingerdragen på väggen.
Ett flicknamn.
Det är skrivet i blod.
Bilden är tagen inifrån det statliga ungdomshemmet Rebecka och skickad till Aftonbladet i början av sommaren.
Det var då några av de placerade flickorna fick höra att vi skulle vilja prata med dem.
Det tog några dagar.
Sedan hörde ”Saga” av sig.
När vi granskar interna dokument från Rebeckahemmet dyker uppgiften om att flickorna behöver tvätta bort blod upp igen.
På det statliga ungdomshemmet vårdas tvångsplacerade flickor för psykisk ohälsa, missbruk och i vissa fall även kriminalitet.
Många som hamnar där mår psykiskt väldigt dåligt.
Minst var sjätte vecka ska de få komma till tals via så kallade ungdomsråd på Sis.
Aftonbladet har tagit del av de senaste årens protokoll. I ett ungdomsråd från 2026 vittnade flera ungdomar om liknande situationer:
”Ungdomarna berättar också att de har fått tvätta bort blod från väggar där annan ungdom självskadat eftersom att personal inte gjorde det”,
Flickorna fick svar att saken skulle utredas.
”Ungdomar ska inte torka bort sådant”, skrev Sis-hemmet till dem.
Efter att vi chattat med Saga, som egentligen heter något annat, hör ytterligare en flicka av sig till oss. Vi kan kalla henne Julia.
Julia är inte ensam om att kritisera bristen på behandling.
Tidigare och nuvarande personal uppger att det är vanligt att insatser inte blir av. I maj anmälde Stockholm stad Rebeckahemmet till IVO för bristfällig behandling av en ungdom och för att felaktigt ha påstått att vården av ungdomen följde planen.
Enligt Stockholm stad fanns ”en tydlig diskrepans mellan utlovad och faktisk vård”.
Även i ungdomsråden har de placerade flickorna flera gånger lyft att de inte känner till sin behandlingsplan eller om de överhuvudtaget får behandling.
Flera menar att flickorna förvaras – inte vårdas – på Rebeckahemmet.
Julia berättar hur hon varit större delen av sin tid på hemmet i enskildhet, en typ av isolering där tillsynen ska vara tät. Ändå har hon kunnat utföra ett flertal självmordsförsök.
Hon menar att såväl behandling som tillsyn brister. Det är också en kritik som framkommit i flera ungdomsråd och i anmälningar till IVO.
Rebeckahemmet har tidigare granskats för rutinerna kring självskador och suicidförsök på boendet.
Aftonbladets källor pekar på flera bakomliggande orsaker till att självmordsförsöken fortsätter.
Personalbrist är en.
Kompetens och utbildning en annan.
Den unga kvinnan som vi kallar Saga skriver:
I interna riktlinjer står att all personal som arbetar med behandlande insatser på Rebeckahemmet ska ha utbildningar i suicidprevention.
Men exakt hur utbildningsnivån ser ut är svår att få en tydlig bild av. När Aftonbladet begär ut statistiken centralt från Sis framgår att fyra av tio behandlingsassistenter och -pedagoger saknar grundutbildning i suicidprevention.
När Rebeckahemmet undersöker utbildningsnivån lokalt visar statistiken i stället att tre av fyra har gått grundutbildningen.
”Det är även hög sannolikhet att de 25 procenten gått suicidprevention (grundutbildning) vid anställning eller senare. Dessa har jobbat väldigt länge på Rebecka, och många utbildningar har inte registrerats”, skriver Sis Rebeckahemmet.
I kontakten med flickorna på Rebeckahemmet och i protokollen från ungdomsråden framgår att det finns spänningar mellan de placerade flickorna och delar av personalstyrkan.
Flera av ungdomarna uppger att de kränks och att de provoceras till att själva bli utåtagerande. Det framkommer även att personal har ätit upp flickornas mat vid flera tillfällen.
Men i ungdomsråden och i anmälningar till IVO finns också allvarliga anklagelser om våld från personal.
Det handlar om strypgrepp, örfilar och om felaktiga nedläggningar. I flera fall har ungdomarna beskrivit att de hållits fast på ett sätt som gjort att de fått svårt att andas.
Aftonbladet har inte kunnat klarlägga om det gått till på det viset som är beskrivet i anmälningarna. Uppgifter om våld från personal på Sis-hem har tidigare uppmärksammats i rapporter från IVO (2025) och Barnrättsbyrån (2026).
I slutet av januari 2026 åkte Ivo till Rebeckahemmet för en oanmäld inspektion. Tillsynen har pågått under hela året. Inspektörerna har intervjuat chefer, övrig personal och flera placerade flickor.
IVO granskar bland annat rutiner och utbildningsnivå, men också uppgifter om att personal utsatt flickor för våld.
Eftersom tillsynen är pågående vill Ivo inte kommentera hur de ser på uppgifterna som hittills kommit fram.
En statlig utredning som presenterades i augusti föreslår att Sis behöver göras om från grunden och ersättas av en ny myndighet för att komma till rätta med bristerna på ungdomshemmen.
Alexander Pellettieri är institutionschef på Rebeckahemmet. I en längre intervju med Aftonbladet bemöter han de olika uppgifterna som framkommit.
Enligt honom finns det brister inom verksamheten, men sedan han hösten 2025 tog över som hemmets högste chef har man kommit långt i ett förändringsarbete.
– Jag säger inte att Rebecka är framme där vi önskar att vi ska vara. Det är vi inte. Det är ett pågående arbete. Men vi har gjort väldigt stora förflyttningar.
Enligt honom har ungdomarnas utsagor om att de tvättat bort blod från självskadande flickor lett till nya rutiner.
– Det är klart att det är otroligt allvarligt och beklagligt om det har skett. Det är inte heller någonting jag kan förneka, för jag vet att det vid tillfällen tyvärr har skett att blod har blivit kvarlämnat.
Han menar dock att ungdomarna inte kan ha varit ensamma utan tillsammans med personal när detta har skett.
Enligt Pellettieri har ett stort fokus varit på att öka medarbetarnas kompetens och utbildningsnivå i exempelvis suicidprevention och konflikthantering. Men han medger att det förekommer att anställda gått över gränsen vid fysiska ingripanden.
– Jag har sett att det har förekommit att vi har agerat på ett sätt i svåra situationer där vi behöver dra lärdom. Det är också ett konstant pågående arbete.
Pellettieri understryker flera gånger att de arbetar med en väldigt komplex målgrupp. Han menar att personaltätheten är god och värjer sig mot bilden av att vård och behandling skulle vara bristfälliga.
– Det är väl egentligen det området där Rebeckahemmet har utvecklats mest nu. Men det har inte alltid varit så.
För ”Julia” och ”Saga”, som båda bott en längre tid på Rebeckahemmet, är det uppenbart att saker måste förändras.
Fotnot: Saga och Julia heter egentligen något annat.