En genomgång av dödliga skolattacker i Sverige visar att den första ägde rum i Kungälv 1961, då en 17-årig före detta elev dödade en person och skottskadade sex andra i samband med en skoldans. Sedan dess har det skett en skolattack med dödlig utgång i genomsnitt vart tionde år. Ur ett svenskt perspektiv är det alltså mycket ovanligt med denna typ av skolattacker, även om de har ökat under det senaste decenniet.
För att stärka säkerheten i svenska skolor införde regeringen den 1 juli 2025 ett nytt säkerhetskapitel i skollagen. Det innehåller bland annat krav på att skolor ska ha en beredskapsplan för allvarliga våldssituationer, åtgärder för att hindra obehöriga från att komma in samt bestämmelser om skyldighet att polisanmäla brott. Personal får möjlighet att undersöka och omhänderta väskor. En viktig del av regelverket är att begränsa obehörigas tillträde och på så sätt minska risken för våld.
Säkerheten i skolan, som är en av landets största arbetsplatser, har länge varit eftersatt. Därför är de nya bestämmelserna bra. Men åtgärder som främst fokuserar på att hålla obehöriga borta angriper bara en del av skolans säkerhetsproblem. Den typ av skolattacker som förekommer i Sverige utförs av nuvarande eller tidigare elever som känner till skolbyggnaderna, säkerhetslösningarna och rutinerna. Detsamma gäller många av de dödliga skolattacker som har inträffat i Tyskland, Finland, USA och andra länder.
Skolans säkerhetsarbete måste också handla om de risker och problem som finns inne i skolan.
Brottsförebyggande rådet och Skolverket visar i en kartläggning från i år att ungefär hälften av skolhuvudmännen – kommuner och friskoleföretag – inte vet vilka åtgärder som behövs för att förebygga brott i de egna skolorna. Ännu färre vet om de åtgärder som sätts in fungerar.
Problemet är alltså inte att skolor använder skalskydd – låsta dörrar och andra hinder vid entréer – kameror, larm eller andra säkerhetsåtgärder för att hindra obehöriga från att ta sig in. Svårigheterna uppstår när åtgärder väljs utan tillräcklig kunskap om vilket konkret problem de ska lösa och vilken effekt de har.
Ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete börjar därför inte med frågan ”vilken säkerhetslösning ska vi köpa?”, utan: Vilka brott sker här? När och var sker de? Vilka är orsakerna? Och vilka åtgärder har bäst förutsättningar att fungera?
Idag är skolan den plats i samhället där barn och ungdomar vistas större delen av sin vakna tid, men där det finns minst antal vuxna som kan utöva en social kontroll och fungera som förebilder. Skolan har blivit en frizon från det övriga samhällets normer och värderingar, något som bidrar till att många brott begås där.
I vissa fall kan skolans fysiska miljö behöva förändras för att minska risken för brott. Det kan handla om öppna ytor med god överblick, så att elever och personal lättare ser vad som händer. Andra åtgärder kan vara bättre ordning och reda, bättre styrning av verksamheten och stöd till elever som har utsatts för brott.
En hotfull skolmiljö är en usel inlärningsmiljö. Oavsett hur regeringen ser ut efter söndagens val bör den snarast komplettera säkerhetskapitlet i skollagen med ett uttryckligt krav på att huvudmännen regelbundet ska kartlägga vilka brott och andra säkerhetsproblem som finns i skolorna samt när och var de sker. De ska också analysera orsakerna, besluta om åtgärder, genomföra dem och följa upp resultaten.
Säkerhet i skolan handlar både om att kunna hantera allvarliga krissituationer och att förebygga problem i vardagen.
Skolattacker är de mest extrema uttrycken för skolans säkerhetsproblem. Men det långsiktiga arbetet måste börja långt tidigare – med kunskap om vilka brott som sker, varför de sker och vilka åtgärder som fungerar.
SKRIBENTEN
Magnus Lindgren, generalsekreterare för stiftelsen Tryggare Sverige
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.