Ebba Busch kräver att sjukvården ska förstatligas. ”Detta är avgörande för att vi ska stötta en regering nästa mandatperiod” säger hon. KD-ledaren har genom sitt krav gjort en gigantisk förändring av det offentliga Sverige mer sannolik, oavsett om det blir en vänster- eller högerregering efter valet.
Som vallöfte är förstatligad vård märkligt. Varför skulle väljarna bry sig om organisationsfrågor snarare än kvaliteten och innehållet i verksamheten? Dessutom rimmar det illa med KD:s egen ideologi.
Som enda riksdagsparti har KD subsidiaritetsprincipen inskriven i sitt partiprogram. Denna svåruttalade princip innebär att samhället ska organiseras så att besluten fattas så nära de enskilda människorna som möjligt. Så varför vill partiet flytta beslut om sjukvården längre bort, från 21 regioner till huvudstaden eller till en handfull statliga vårdområden? På många sätt är Kristdemokraterna det minst sannolika partiet för att driva ett förstatligande av vården.
KD, som vill vara ”hjärtlandets” parti och ”stå på människans sida mot systemen”, verkar inte ha tänkt igenom konsekvenserna av förstatligad sjukvård. Det blir till exempel mycket enklare att lägga ned vårdcentraler och lasarett på landsbygden om det kan göras av en anonym statlig avdelningschef, istället för av sjukvårdspolitiker i regionen. De senare kommer möta arga medborgare på Ica och grillas av lokalpressen.
Det är EU som introducerat subsidiaritetsprincipen i Sverige. Principen är inskriven i unionens fördrag. Men dess rötter är djupare än så. Subsidiaritetsprincipen kommer från den katolska socialläran, alltså den katolska kyrkans undervisning om politiska frågor.
Socialläran är grunden för den kristdemokratiska rörelsen på kontinenten. Det är en partifamilj som svenska KD – med sina rötter i den svenska pingstkyrkan – är väldigt stolt över att tillhöra. Att Svenska KD lånat in subsidiaritetsprincipen till sitt partiprogram vittnar om intresset.
Det var påve Pius XI (1857-1939) som slog fast principen att offentlig makt inte ska centraliseras i onödan. I den påvliga rundskrivelsen ”Quadragesimo anno” 1931 skrev han:
Statsmakten bör därför överlåta till kollektiv på lägre nivå sådana mindre betydande ärenden och angelägenheter, som annars skulle sprida ut statens ansträngningar för mycket. (…) Därför bör makthavare ha klart för sig att ju bättre en successiv ordning upprätthålls mellan olika kollektiv, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, desto starkare blir samhällets auktoritet och effektivitet och desto mer lyckligt och framgångsrikt blir nationens tillstånd.
Det är viktigt att framhålla att subsidiaritetsprincipen inte innebär att makten alltid ska decentraliseras. Besluten ska fattas så nära medborgarna som det är ändamålsenligt.
Argumenten för att sjukvården lämpar sig för centralstyrning är svaga. Statligt är verkligen inte alltid bäst. Jättar som Arbetsförmedlingen och Migrationsverket får uselt betyg när SOM-institutet mäter förtroendet för myndigheterna. Polisen (förstatligad 1965 och sammanslagen till en myndighet 2015) har stora effektivitetsproblem lyckats inte få till en bra lokal närvaro.
Att staten tar en lite större roll i vården är rimligt, till exempel genom dirigera mer av den högspecialiserade vården till ett fåtal platser i landet. Redan idag bedriver Sahlgrenska Universitetssjukhuset så kallad nationell högspecialiserad vård på flera områden. Men ett ”Statens sjukvårdsverk” är något annat. Det skulle bli landets i särklass största arbetsgivare med över 350 000 anställda och förbruka över tio procent av Sveriges bnp.
Det finns länder som har förstatligad vård. Ett exempel är brittiska National Health Service, NHS, med 1,5 miljoner anställda. En mastodont som ständigt är i debatten till följd av köer och problem.
Ebba Busch är på många sätt Sveriges skickligaste politiker. Men hennes betydande talang är taktisk och retorisk – hon är ingen tung ideolog. Vad säger socialminister Jakob Forssmed och sjukvårdsminister Elisabeth Lann – de KD-ministrar som ansvarar för sjukvården och som dessutom är både kunniga och intresserade av ideologi? Inklusive den katolska socialläran.
Oavsett valresultat kommer det att krävas förhandlingar för att en ny regering ska komma till stånd. Om KD prioriterar en förstatligad sjukvård kan det mycket väl hamna i en regeringsöverenskommelse som utgör grunden för regeringspolitiken fram till 2030.
Kristdemokraterna bör ta intryck av Pius XI. Samhället blir både effektivare och lyckligare om vi tar subsidiaritetsprincipen på allvar och avstår från centraliseringsexperiment i sjukvården.
Om skribenten
Joel Stade är socialdemokratisk debattör