Det har under sommaren uppstått en allt hetare debatt globalt om hur AI förväntas påverka samhället och makroekonomin. Stora effekter på arbetsmarknaden väntas och med dem växer kraven på en ny fördelningspolitik.
I USA, som här ligger steget före, har radikala idéer och förslag duggat tätt från alla tänkbara och smått otänkbara håll om hur de vinster som väntas i AI-utvecklingens spår kan fördelas mer jämlikt.
Förslaget om en amerikansk AI-förmögenhetsfond är ett exempel. Initiativet tog fart efter att den demokratiske senatorn Bernie Sanders föreslog en vinstskatt på 50 procent för AI-bolag, avsedd att betalas i aktier. Idén har även fått stöd av Donald Trump, som i sin tur fört diskussioner med Open AI-chefen Sam Altman om att bolaget frivilligt ska skänka aktier till allmänheten.
En annan tungviktare i sammanhanget är AI-bolaget Anthropics medgrundare och vd Dario Amodei, som likaså pekar på att en av de största utmaningarna med AI kan bli att säkerställa att fördelarna kommer alla till del. Om en minskad efterfrågan på arbetskraft blir permanent ser han mekanismer som universell basinkomst som en tänkbar lösning. En sådan reform skulle kunna finansieras genom skatter riktade mot relevanta företag eller genom en höjd kapitalvinstskatt, menar han. Det är en lösning som även Elon Musk vädrade i en uppmärksammad intervju med The Economist nyligen.
Sydkorea, vars ekonomi och aktiemarknad är starkt beroende av AI-relaterade företag, har likaså övervägt en "AI national dividend", där delar av de enorma vinsterna från landets halvledar- och AI-industri skulle kunna omfördelas till allmänheten.
I Sverige lyser ännu liknande konkreta idéer med sin frånvaro. Nationalekonomen Klas Eklund, idag chefsstrateg på Dahlgren Capital, menar att det är mycket svårt att ha en klar uppfattning om exakt hur AI kommer att slå igenom. Förändringarna kommer dock att beröra i stort sett hela samhället, men i olika takt, konstaterar han.
Det verkliga orosmolnet är dock inte nödvändigtvis massarbetslöshet. Historiskt har ny teknik alltid slagit ut gamla jobb men samtidigt skapat nya, drivet av ökad produktivitet och stigande inkomster. Klas Eklund lyfter dock två viktiga brasklappar: Förändringens hastighet och fördelningen av vinsterna.
“Om det är så att produktivitetsvinsterna av AI tillfaller en mycket liten grupp kapitalägare kan det bli så att den köpkraftiga efterfrågan inte växer i tillräckligt snabb takt för att kunna skapa tillräckligt många nya jobb”, varnar han.
Denna problematik sätter ljuset på skattesystemet. Oskar Nordström Skans, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, pekar på en politisk utmaning om effektiviseringen slår fel ur ett statligt intäktsperspektiv. Han drar upp en gräns mellan den skattefinansierade och den privata ekonomin.
“En väldigt stor del av våra skatteinkomster är ju skatt på arbete i den privata sektorn, som sedan finansierar vår gemensamma omsorg. Om vi får en väldigt snabb effektiviseringstakt i den privata sektorn på grund av AI, och det inte uppstår nya privata tjänster som genererar nya skatteintäkter, så kan det sätta ett enormt stort tryck på den fiskala balansen”, säger Oskar Nordström Skans.
“Om staten skulle förlora möjligheten att beskatta arbetstagare så lätt skulle den finanspolitiska matematiken kunna bli ännu mer ansträngd. Med ett genomsnitt på 49,2 procent av skatteintäkterna från OECD-länder genererade genom skatter på inkomst, vinster och kapitalvinster för individer plus socialförsäkringsavgifter, skulle robotar, om de ersätter arbetstagare i stor skala, kunna resultera i miljarder dollar per år i förlust av skatteintäkter”, konstaterar investmentbanken HSBC i en rapport om makroeffekterna av AI-utvecklingen och fortsätter:
“I en värld där många ekonomier redan står inför stigande skuldsättningar på grund av åldrande befolkningar, fallande födelsetal och behovet av ökade försvarsutgifter skulle detta tvinga staten att ompröva sin skattestruktur för att öka takten på omfördelningar från företag (som betalar mer skatt) till hushåll (som får mer i betalningar).”
I Sverige utgör skatt på arbete 57 procent av skattebasen. Klas Eklund är därför inne på samma spår. Om kapitalets andel av nationalinkomsten fortsätter stiga på lönernas bekostnad, en trend som är mycket tydlig i USA där arbetskraftens andel av nationalinkomsten nådde en rekordlåg nivå under första kvartalet i år, väcks oundvikligen frågan om inte skattesystemet måste stöpas om i grunden.
”“Jag tror att vi går mot en backlash.”
“Vi vet inte hur framtidens skattesystem kommer att te sig, men missnöjet med låg kapitalbeskattning och hög skatt på arbete kommer att öka. Den stora principfrågan blir hur man ska beskatta kapitalet i en värld med ökad digital produktion”, säger Klas Eklund.
Han nämner det OECD-ledda förslaget om digital beskattning, där bolag beskattas där tjänsterna konsumeras istället för där huvudkontoret ligger. Ett förslag som USA hittills kraftfullt motsatt sig.
I spåren av denna skeva makt- och förmögenhetskoncentration spår Klas Eklund politiska svallvågor. AI har redan blivit en brännhet fråga, som ökat mest i betydelse för väljarna inför det amerikanska mellanårsvalet, och förväntas bli en central stridsfråga till presidentvalet 2028.
“Jag tror att vi går mot en backlash. Människor kommer att protestera mot datacenter, skenande energikostnader och de skeva förmögenhetseffekterna där ’techbros’ blir mångmiljardärer. Det kommer en populistisk motreaktion mot AI-användningen under kommande val, både i Europa och USA”, säger Klas Eklund.
Att reglera och beskatta dessa vinster kräver dock att man vet var de landar. Magnus Mähring, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, drar paralleller till hur man för hundra år sedan bröt upp Standard Oil i USA för att förhindra skadliga monopol. Även processerna mot Microsoft och Google under 90- och 00-talet bär på viktiga läxor.
Just nu känns dominansen från bolag som Open AI, Nvidia och Microsoft total, men Magnus Mähring påpekar att teknologisk utveckling är dynamisk. Värdeskapandet kan mycket väl med tiden förskjutas från de som bygger modellerna och tillverkar chippen, till de bolag som integrerar dem i den egna verksamheten, som konsultbyråer, läkemedelsbolag eller logistikjättar.
Han lyfter också den geopolitiska dimensionen. Kina agerar på spelplanen med en annan affärsmodell, med fokus på billigare "everyday use-modeller" jämfört med amerikanernas avancerade "high-end". Denna konkurrens gör amerikanska regleringar komplexa.
“Det är svårt att se att den amerikanska staten skulle vilja försvaga sina egna AI-bolag genom antitrustlagstiftning, när bolagen kan peka på att kineserna snart kan köra om dem.”
Medan debatten rasar om de stora makroekonomiska linjerna, sker en tyst revolution på golvet. Oskar Nordström Skans och Magnus Mähring är överens om att vår syn på vad ett "jobb" är måste förändras. Arbetsuppgifter, särskilt för nyexaminerade, omformas i realtid.
Oskar Nordström Skans ser redan effekter. Det han kallar "Powerpoint-jobb", det vill säga enklare jobb i tjänstesektorn, påverkas, och det har blivit trögare att anställa nyexaminerade inom vissa fält.
”Då krävs att arbetsmarknaden fungerar mycket smidigare än i dag”
“Det tydligaste exemplet är programmerare. AI:s kapacitet att skriva enkel kod är väldigt stor. Entry-level-kodningen automatiseras, vilket gör det svårare för unga att komma in. Samtidigt behövs de erfarna kodarna fortfarande för att beställa, styra och utvärdera AI-agenterna. Problemet är bara: Hur utbildar vi erfarna kodare när ingångsjobben är borta?”
Magnus Mähring fyller i att anställningar framöver kommer att bli mindre statiska. Ett jobb kommer inte längre vara en fast befattningsbeskrivning med en årlig kompetensutveckling på 2–3 procent, utan en dynamisk uppsättning uppgifter där kravbilden kan förändras med kanske 25 till 50 procent på ett år.
I Sverige är paradoxen tydlig. Samtidigt som AI hotar tjänstemannajobb i den privata sektorn skriker den offentliga sektorn efter personal. Sverige kommuner och regioner, SKR, uppskattar att det saknas hundratusentals händer i vården framöver. Hoppet står till att AI kan automatisera administrationen inom offentlig sektor och därmed frigöra resurser till den mänskliga omsorgen.
“Men då krävs att arbetsmarknaden fungerar mycket smidigare än i dag”, säger Klas Eklund.
Om den privata skattebasen urholkas av automatisering och den offentliga sektorns kostnader kvarstår står dock välfärdsstaten inför en tuff prövning. Oskar Nordström Skans har därför ett viktigt råd till politiker och andra beslutsfattare.
“Man ska inte sitta och vänta på att ta reda på om AI faktiskt kommer att bli en stor grej eller inte. Man ska redan nu sätta sig ner och identifiera vilka system som är känsliga och vilka indikatorer vi ska titta på. Vi måste veta vad handlingsalternativen är om saker och ting brakar iväg. Vi ligger lite efter i dag”, säger han.