Under den gångna mandatperioden har Sverige inte bara blivit medlem i försvarsalliansen Nato. Vi har dessutom skaftat oss en tyngd i samarbetet som inte var given på förhand. Sverige har gått i bräschen för det europeiska stödet till Ukraina. Vi spelar en strategisk nyckelroll i försvaret av Baltikum. Vi framhålls av som samarbetspartner av USA och är det första land i EU som USA tecknat ett teknikavtal med om militär forskning och spetsteknologi.
Försvarsminister Pål Jonsson (M), doktor i krigsvetenskap, har utan tvekan bidragit till Sveriges goda anseende. Han har också spelat en viktig roll i att stärka det nordiska försvarssamarbetet och att stärka banden till USA och Storbritannien. Sverige har under den gångna mandatperioden genomfört den kraftigaste militära upprustningen i modern tid. En upprustning som har haft brett politiskt stöd i riksdagen.
Detta är fakta man bör ha med sig när det nu sätts frågetecken kring Tidö-partiernas säkerhetspolitiska pålitlighet efter att nätsajten Expo avslöjat att en politisk sekreterare för Sverigedemokraterna tidigare spridit Rysslandsvänliga budskap i sociala medier. Uppgifternas allvarlighetsgrad är svårbedömda. Det rör sig i huvudsak om inlägg som går tio år tillbaka i tiden och kvinnan i fråga har sedan dess kritiserat Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Hon har dock publicerat mer eller mindre konspiratoriska inlägg även senare.
Några belägg för att kvinnan – som är uppväxt i Ryssland – skulle ha arbetat för ryska intressen finns däremot inte. Hon har inte heller haft någon säkerhetsklassad befattning. Hennes man, som arbetat i samordningskansliet, har genomgått säkerhetsprövning utan anmärkning.
Med det sagt bör personer med familjeband till Ryssland knappast komma i närheten av säkerhetsklassade positioner, avsett vad de skriver i sociala medier. Om någon värvas som agent – och den risken är betydligt högre om man har familjekoppling till Ryssland eller något annat fientligt sinnat land – lär de knappast skylta med det utåt genom proryska inlägg, snarare tvärtom. Det kan tyckas som en orättvis slutsats, men Sverige kan inte av politiskt korrekta skäl ta några risker i denna fråga.
Alla riksdagspartier har därför skäl att vara på sin vakt mot risker för infiltration från främmande makt, eller för den delen den organiserade brottsligheten som också kan utnyttjas av främmande makt. SD är självfallet inget undantag från den regeln, speciellt som partiet har haft en historia av bristande personalkontroll och ambivalent inställning till Ryssland. Ytterst är det dock myndigheternas säkerhetsenheter och Säkerhetspolisen som bör fälla avgörandet i personfrågor.
För Sveriges försvars och säkerhetspolitik efter valet är dock det mest avgörande att vi får en stabil regering som inser allvaret i det omvärldsläge vi befinner oss i. Ryssland hotar på allvar att trappa upp sina aktioner mot Europa.
Att Moderaterna och Socialdemokraterna kunnat samarbeta i försvars- och säkerhetspolitiken är en stor styrka för Sverige. Att SD saknar regeringserfarenhet är förstås ett potentiellt problem Men partiet har helhjärtat slutit upp bakom Moderaterna i dessa frågor. Det kan man inte säga om Vänsterpartiet och Miljöpartiet som bägge är motståndare till Nato-medlemskapet och Sveriges samarbetsavtal med USA, det så kallade DCA-avtalet.
MP driver dock till skillnad från V inte aktivt att vi ska lämna Nato eller säga upp DCA-avtalet. Att få in Vänsterpartiet i en regering skulle ge partiet en betydande vetomakt i försvars- och säkerhetspolitiken, vilket utan tvekan skulle försvaga Sveriges säkerhetspolitiska ställning. Det om något borde oroa fler.