Det är fler journalister på plats i Sverigelägret nu. VM drar ihop sig som en ansträngd muskel, marginaler och utrymmen krymper.
Graham Potter sätter sig ner på den officiella Fifa-presskonferensen och svarar på frågor om Lionel Messis födelsedag, Japans kollektiva kraft och hur det är med matematiken.
– Spelarnas instinkt är inte att säkra en knapp förlust, säger han. Vi försöker vinna, vi förbereder oss för att göra det.
Några timmar senare säger Alexander Isak ungefär samma saker, inför mikrofoner på renoveringsanläggningen Toyota Stadium (som i realtid rivs runt oss, läktarsektion för läktarsektion).
Isak viskar, men det går att höra att han säger att det inte går att hålla på med matematik när man spelar VM. Han spelar för att vinna.
Och vet ni, så här borde det ju alltid vara.
Att fotbollen flyttat in i datamaskinen är ingen nyhet. Det nya är att alla sportsliga hänsyn blivit sekundära. Underhållningen och ekonomin går före, tydligheten kommer i bästa fall på tredje plats.
Ett grundfundament i sport måste vara att man vet vad en vinst är, vad en förlust är. Tabellerna borde vara heliga.
Men nu vet vi inte längre.
Lika bra att göra det enkelt
När Uefa lottar sina klubbturneringar sköts processen i ett algoritmstyrt datasystem utan transparens, rättvisan i en grupp där alla möter alla har förhandlats bort. Ingen bryr sig, det sportsliga är inte lika viktigt som att tv-tittarna får många matcher.
På samma sätt är det i VM, eftersom turneringen måste växa.
Tre poäng i grupp si ska mätas mot tre poäng i grupp så. Två plusmål mot lag A ska ställas mot ett plusmål mot lag B.
Ah, just därför förälskade vi oss i fotboll! För att vi älskar sekventiella bayesianska uppdateringar och ekvationsräkning!
Om Sverige förlorar mot Japan kan det mycket väl falla sig så att de inte vet om de fortfarande är kvar i VM eller inte.
Så det är väl lika bra att göra det enkelt.
Ta poäng, så får de andra sköta matematiken. Spela oavgjort eller vinn, så är Sverige vidare från gruppspelet precis som 1994, 2002, 2006 och 2018.
Hur?
Det är en annan fråga.
Kan lika gärna vara en möjlighet
Jag har redan önskat mig en struktur som liknar den Sverige avslutade med mot Holland, där Alexander Isaks defensiva utgångsläge blir till vänster. 5-4-1 eller 4-5-1, det kan se olika ut.
Jag antar att Lucas Bergvall får chansen, hör att det kan vara aktuellt med ett målvaktsbyte, men mot ett begåvat och välorganiserat Japan finns två absoluta nycklar – och de hänger ihop.
Sverige behöver hitta rätt i sin defensiva struktur. Och Sverige behöver vara tillräckligt modiga när de själva bygger spel.
Lucas Bergvall är en karaktär som påminner mig om en ung Kim Källström. Han fattar inte vad problemet är: ”Ge mig bollen, så tar vi det därifrån”.
Och när jag tittar på det här laget, den här truppen, så ser jag en brist som lika gärna kan vara en möjlighet.
Graham Potter pratar om den begränsade erfarenheten, det finns bara två spelare i laget som spelat VM-fotboll innan den här sommaren.
Men det är också en grupp som är kliniskt fri från surdegar, från över-kullen-kritiserade åldermän som är en dålig insats ifrån att fällas av folkdomstolen och stämplas som slut.
De flesta är faktiskt glada över att vara här, att få uppleva det här. En absolut majoritet är fortfarande på väg uppåt i sin karriär.
Lita på Isak och Gyökeres
Victor Nilsson Lindelöf har hintat om att det här nog är hans sista VM. Kristoffer Nordfeldt är en bit över 40 nästa gång.
Men annars? Unga spelare, spelare som är på väg någonstans, som mycket väl kan ta sin fotboll till nya platser och nivåer på andra sidan VM.
Varför ska de vara rädda för det här?
Sverige möter Japan i kväll, texastid, de gör det under tak i behaglig temperatur, de gör det med räddningsplankor under fötterna, med ett dunderkapabelt anfallspar och med alla möjligheter att få fortsätta spela VM en vecka till.
Tänk rätt, gör jobbet, lita på att Isak och Gyökeres ordnar resten.
Det finns mycket som är svårt i den här moderna fotbollsvärlden. Just det här är det inte. Ingen förväntar sig mirakel eller löddriga överprestationer, men det vore dumt att inte ge er själva chansen.
Det är inte den sista ni får. Det finns inget att vara rädd för.