Svenska arbetsgivare uppgav en arbetskraftsbrist på omkring 61 000 personer under 2025. Bristen fanns både i yrken som kräver gymnasial utbildning och i yrken som kräver eftergymnasial utbildning. Samtidigt var 468 000 personer arbetslösa i Sverige i juli i år.
Att arbetsgivare saknar kompetens samtidigt som många står utan arbete pekar på ett tydligt matchningsproblem. Frågan är inte bara hur många utbildningsplatser Sverige har, utan om vi utbildar för den kompetens som faktiskt behövs och hur snabbt utbildningssystemet kan ställa om när behoven förändras. När Sverige nu går till val behöver kompetensförsörjningen bli en strategisk fråga för nästa regering.
Under Almedalsveckan deltog jag i samtal med företag, politiker, fackliga organisationer och andra utbildningsaktörer. Ämnena skiftade, från AI och datacenter till arbetsmarknad och beredskap, men frågan om kompetens återkom hela tiden.
Behoven förändras snabbt, medan utbildningssystemet har betydligt längre ledtider. Det märks också hos företagen. I Svenskt Näringslivs senaste rekryteringsenkät uppger två av tre företag att de har svårt att hitta rätt kompetens. Vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas helt. Det här går inte att lösa genom att bara skapa fler utbildningsplatser. Vi behöver bli bättre på att koppla utbildningsutbudet till de behov som faktiskt finns.
Debatten hamnar ibland i en motsättning mellan akademisk och yrkesinriktad utbildning, men Sverige behöver båda. Vi behöver däremot bli bättre på att använda utbildningsformerna utifrån deras olika styrkor.
Yrkeshögskolan är på många sätt näringslivets högskola. Dess styrka är att arbetslivet inte bara tar emot de färdigutbildade, utan är med och formar utbildningarna från början. Arbetsgivare sitter i utbildningarnas ledningsgrupper, innehållet tas fram tillsammans med branscherna och genom LIA blir arbetslivet en del av utbildningen. 81 procent av dem som examinerades från yrkeshögskolan 2024 hade arbete året efter examen.
Samtidigt har andelen minskat de senaste åren. Det behöver tas på allvar. En utbildningsform som ska svara mot arbetsmarknadens behov måste också kunna förändras när efterfrågan gör det. Nästa regering behöver därför ge yrkeshögskolan långsiktiga förutsättningar att växa och ställa om där behoven finns.
Företagen har också ett ansvar. Kompetensförsörjning börjar inte först när en platsannons publiceras. Genom LIA, ledningsgrupper och andra former av samverkan kan arbetsgivare vara med och forma den kompetens de vet att de kommer att behöva.
Här behöver det också bli enklare för små och medelstora företag att delta. De har inte alltid samma resurser som större företag att engagera sig långsiktigt i utbildningar.
En annan del av problemet handlar om dem som redan är mitt i arbetslivet. AI, digitalisering och nya arbetssätt förändrar både arbetsuppgifter och kompetenskrav. Att först utbilda sig och sedan använda ungefär samma kompetens genom ett helt yrkesliv blir därför en allt sämre utgångspunkt för hur utbildningssystemet utformas.
Livslångt lärande behöver därför bli en mer självklar del av systemet. Fler kommer att behöva fylla på, fördjupa eller byta kompetens under yrkeslivet. Kortare utbildningar, validering och möjligheten att kombinera arbete och studier behöver få en tydligare och mer långsiktig plats. Omställningsstudiestödet är också en viktig del, eftersom människor mitt i arbetslivet behöver ekonomiska möjligheter att faktiskt studera.
Inför nästa mandatperiod ser jag tre frågor som särskilt viktiga.
För det första behöver utbildningsutbudet tydligare dimensioneras efter arbetsmarknadens faktiska och föränderliga kompetensbehov.
För det andra behöver yrkeshögskolan få långsiktiga förutsättningar att växa och ställa om där behoven finns.
För det tredje behöver det bli enklare för både individer och företag att investera i kompetensutveckling genom hela arbetslivet. Kortare utbildningar, validering, omställningsstudiestödet och möjligheten att kombinera arbete och studier behöver bli mer självklara delar av ett system för livslångt lärande.
Sverige har utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik och näringspolitik, men kompetensförsörjningen går rakt igenom alla tre. Nästa regering behöver därför samla dessa perspektiv i en tydligare och mer sammanhållen kompetenspolitik.
Det betyder inte att varje utbildning ska styras efter nästa lediga jobb. Men utbildningssystemet behöver bli bättre på att möta både dagens och morgondagens behov. Om arbetsmarknaden förändras snabbare än utbildningssystemet klarar av att reagera riskerar kompetensbristen att växa samtidigt som människor har svårt att hitta arbete. Det är ett glapp Sverige behöver minska.
Astrid Westfeldt Corneman, vd, Nackademin