Johanna växte upp som skuggsyskon: ”Tappade mig själv”
”Lillebror rymde" • Uppmaningen till andra familjer
・Uppdaterad:
När ett barn kräver särskilda behov kan mycket av familjens tid kretsas kring det barnet.
Men syskonen riskerar att hamna i skuggan.
– Jag har alltid behövt anpassa mig efter min lillebror vilket gör att man tappar sig själv, säger psykologen och författaren Johanna Segerström, som själv är ett så kallat skuggsyskon.
Det finns ingen tydlig definition på begreppet ”skuggsyskon”, men Johanna beskriver det som att man växer upp i skuggan av ett annat syskons behov. Det kan gälla många olika behov som psykisk ohälsa eller missbruk.
I Johannas fall handlar det om att hennes lillebror har autism och intellektuell funktionsnedsättning. På grund av detta har hon alltid känt att hon måste täcka upp för sitt syskon.
– Vi gick på samma skola och hade assistans, men ändå frågade assistenterna ofta: ”Vad vill han nu?” och ”Varför mår han så här?”, säger hon.
Johanna säger också att det var en belastning från väldigt tidig ålder.
– Förskolan hade inget stängsel mot skogen och min lillebror rymde. Jag var ute och letade och var orolig redan då, som fyra-fem-åring.
Stöttande föräldrar
När Johanna var yngre pratade hon inte så mycket med sina föräldrar om oron hon kände. Däremot påpekar hon att hon inte känt sig bortprioriterad.
– Jag har ju fått andra bitar som min lillebror inte fått som samtal och dialoger. Jag har haft väldigt stöttande föräldrar, säger Johanna.
Idag pratar Johanna betydligt mer med sina föräldrar och de har även fått hjälpa till att skriva i hennes nya bok: ”Skuggsyster”
– Det har varit en jättefin process som jag önskar att alla skuggsyskon får med sina föräldrar, säger hon.
Uppmaningar till andra skuggsyskon
Som 12-13-åring blev Johanna erbjuden att träffa andra skuggsyskon vilket hon tackade nej till. Hon säger att det bidrog till att ingen annan hörde av sig och att hon därför inte fick något stöd från annat håll. Hennes uppmaning är att våga fråga.
– Sök mer stöd som LSS och vården. Man kan också sträcka ut en hand och fråga om fler kan stötta genom att vara barnvakt och så vidare, säger Johanna.
Johanna poängterar också att det är viktigt att vara tydlig med att det är föräldrarnas ansvar att ta hand om barnet med extra behov.
– Låt dem inte säga till dig: ”Vad duktig du är som tar hand om din bror”. Det blir en ond spiral av att man måste leva upp till det. Generellt vill man ju inte sätta etiketter på barn.