Ledarna hade fotat barn i duschen.
De hade skickat sexuella meddelanden, tafsat och våldtagit utövarna.
Sportbladets granskning ”Skydda oss” utgick från en unik sammanställning av 15 år av sexualbrott mot barn och ungdomar inom idrotten. Och när vi pratade med de drabbade föreningarna uttryckte de samstämmigt sin frustration.
I många fall utredde polisen de misstänkta männen i månader eller år innan domen föll. Så varför fick inte föreningarna veta något?
Svaret finns i offentlighets- och sekretesslagen (OSL), som tillåter att myndigheter delar information sinsemellan för att förhindra brott. På så vis kan exempelvis rektorn på skola få reda på om en av lärarna misstänks för brott mot en elev. Men idrottsrörelsen är ingen myndighet och därför kan polisen inte bryta förundersökningssekretessen om exempelvis en tränare misstänks ha förgripit sig på en ung adept.
”Det är farliga personer”
I samband med granskningen sa justitieminister Gunnar Strömmer (M) att frågan ”var på högkant” och att uppgifter i reportagen var ”oerhört stötande”.
Sedan gick det fort.
Den 1 september – en vecka efter att ”Skydda oss” publicerades – gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över förutsättningarna för ökade möjligheter att utbyta uppgifter mellan myndigheter och enskilda aktörer, alltså bland annat mellan polis och idrottsföreningar.
Utredningen ska ha varit på gång en tid, men ämnet aktualiserades av artiklarna.
– Er granskning visar riskerna med att man inte kan dela information. Farliga personer – personer som har begått väldigt allvarliga brott, som har utgjort en fara för barn – kan glida emellan utan att bli upptäckta. Vi ger inte föreningarna en sportslig chans. Så det vill vi kolla på nu, säger Strömmer.
”Stora risker att fler utsätts”
Motargumentet för att dela information med idrottsföreningar är att en person kan pekas ut som skyldig i förtid av sin omgivning, men sedan frias i rätten. Hur kommer vi runt det?
– Om vi har ledare som misstänks för sexualbrott mot barn och föreningen inte får informationen så innebär det väldigt stora risker för att fler barn ska utsättas för allvarliga sexuella övergrepp. Då är det rimligt att personen som är misstänkt för sexualbrott – att man låter den personens integritet väga lite lättare. Jag tycker att det är en rimlig utgångspunkt.
Justitieministern fortsätter:
– Det handlar hela tiden om att balansera olika intressen mot varandra. Sedan är jag den första att säga att det är inte helt enkelt att få till det här. Och det är inte helt enkelt att hitta den position som gör att man undviker att det slår fel eller går för långt. Det är därför vi låter en av Sveriges mest erfarna person när det gäller sådana här frågor att hålla i utredningen.
”Politiker har en skyldighet”
Utredaren Göran Lundahl, lagman vid Stockholms tingsrätt, har fram till den 15 december 2027 på sig att redovisa sitt uppdrag. Senast den 15 juni 2029 ska han redovisa den andra delen av utredningen, som handlar om att avskaffa sekretessen om enskildas personliga
och ekonomiska förhållanden mellan myndigheter.
Det är fortfarande för tidigt att slå fast när idrottsföreningar kan få en lättnad i sekretesslagen. Men Gunnar Strömmer anser att ”Skydda oss” redan har gjort nytta.
– Jag tycker att det är otroligt bra och viktigt att Sportbladet granskar det här. Det är tusentals unga människor som varje dag spelar fotboll, pingis, ägnar sig åt sin simning, sin gymnastik eller sin ridning eller vad det nu är. Vi har ett väldigt stort ansvar som samhälle att se till att barn är trygga där, säger han.
Enligt Strömmer har artiklarna satt ljuset på en kritisk fråga:
– Vems integritet är viktigast att skydda i det här fallet? Vad vill vi göra så att barn alltid är trygga när de söker sig till idrottsföreningar? För politiken bekräftar en sådan här granskning att vi har ett problem. Och en skyldighet att försöka reda ut det.