Sverige behöver en starkare järnväg. Både för klimatomställningen och för att knyta ihop landet och fortsätta stärka vår tillväxt. Därför är det välkommet att godstrafikens konkurrenskraft uppmärksammas och att sänkta banavgifter diskuteras. Men det är avgörande hur detta görs.
Det förslag som nu diskuteras bör inte genomföras i sin nuvarande form. Det riskerar att leda fel. I stället för att stärka järnvägen som helhet innebär det att kostnader flyttas över till persontrafiken – det vill säga till de operatörer och regionala kollektivtrafikmyndigheter som varje dag ansvarar för att människor kan resa till arbete, utbildning och sjukvård. Det är en oro som delas brett av både kommersiella operatörer och regionala aktörer.
Dessutom handlar det inte om marginella justeringar. För persontrafiken innebär förslaget kraftiga och snabba kostnadsökningar. Den typen av ryckighet gör det svårt att planera långsiktigt och riskerar att slå direkt mot både utbud och investeringar i trafiken. För många trafikupplägg innebär det förändringar som inte går att hantera utan att justera utbud eller priser.
Vi delar bilden att godstransporter på järnväg behöver bättre förutsättningar. Industrins konkurrenskraft och klimatmålen kräver det. Att sänka banavgifter för godstrafik är därför ett rimligt steg, men det bör inte finansieras genom att höja kostnaderna för persontrafiken.
Persontrafiken med tåg står för en stor andel av resandet och bär redan ett stort ansvar för att få fler att välja tåget. Marginalerna är ofta små och konkurrensen från andra transportslag är hård. Samtidigt är konkurrensen inte neutral. Järnvägen bär redan en stor del av sina egna kostnader, medan andra transportslag i högre grad finansieras genom statliga stöd och investeringar. Att i detta läge ytterligare öka kostnaderna för tågresandet riskerar att förstärka en redan skev konkurrenssituation – i strid med både klimatmål och ambitionen att öka resandet.
Samtidigt fattas beslut om omfattande ekonomiska lättnader på flyg, bensin och diesel. Att i det läget öka kostnaderna för tågresor innebär att järnvägens konkurrenskraft försvagas.
Förslaget bygger på antaganden om begränsad påverkan som behöver granskas. Att effekten på resenärerna skulle vara marginell är inte självklart – snarare tvärtom. I en marknad där marginalerna är små får även begränsade kostnadsförändringar snabbt genomslag på priser och utbud, vilket gör att underlaget bakom bedömningen behöver ifrågasättas.
Det finns också en mer grundläggande fråga: kopplingen mellan banavgift och kvaliteten på infrastruktur som Trafikverket ska leverera för att järnvägsföretag de regionala kollektivtrafikmyndigheterna ska kunna köra en punktlig trafik.
Järnvägsföretag och regionala kollektivtrafikmyndigheterna betalar varje år betydande avgifter för att använda infrastrukturen. Men samtidigt kvarstår stora utmaningar med punktlighet, kapacitet, underhåll och tillförlitlighet. Att höja avgifterna utan en tydlig motprestation från Trafikverkets sida riskerar att undergräva förtroendet för systemet. Vi vill vara en bransch som tillsammans bidrar till ökat resande på järnvägen.
En annan viktig aspekt är processen. Förslag om stora höjningar och omfattande förändringar av banavgifterna måste skickas ut på remiss innan beslut fattas. Det har inte gjorts. Dessutom behöver Trafikverket göra en analys av konsekvenserna för persontrafiken. Inte heller det har gjorts. När förändringar presenteras utan dialog ökar risken för beslut som inte tar tillvara den samlade kunskapen hos branschens aktörer som varje dag ansvarar för trafiken.
Detta är ytterst ett politiskt vägval – inte en ofrånkomlig konsekvens av EU- regelverket. Det finns utrymme att utforma avgiftsmodeller som stärker hela järnvägssystemet – både gods och persontrafik – utan att ställa dem mot varandra. I praktiken riskerar den här modellen att leda till färre resenärer och ett sämre utnyttjat järnvägssystem.
Vi anser därför att vägen framåt är att:
• Sänka banavgifterna för godstrafik för att stärka tillväxt, konkurrenskraft och klimatomställningen.
• Behålla nuvarande nivåer för persontrafiken så att inte resandet minskas.
• Säkerställa en tydlig koppling mellan banavgifter och leverans i infrastrukturen.
• Föra en bred dialog med branschen innan större förändringar genomförs.
Svensk järnväg behöver utvecklas – men det måste ske med ett helhetsperspektiv. Den fungerar bäst när alla delar utvecklas tillsammans. Att stärka godstrafiken är rätt – men inte genom att minska tågresandet.
Johan Wadman, vd, Svensk Kollektivtrafik
Pierre Sandberg, förbundsdirektör, Tågföretagen