Snart är det val. Men jag hör nästan ingenting om satsningar på äldreomsorgen. Efter att i flera år haft en nära anhörig på ett demensboende i Göteborg måste jag resa ragg.
Det finns inga mätningar i världen som kan uppskatta så astronomiska känslor av ensamhet. Inte heller känslor av otillräcklighet hos personalen som verkligen sliter för att göra livet så bra som möjligt för de som är i livets slutskede.
Ständigt görs nedskärningar i både vård och omsorg trots att antalet äldre blir fler och fler. Jag får inte detta att gå ihop!
Nog har vi råd att se till att den som lider av ensamhet får hålla någon i handen när rädslan tar överhanden. Nog har vi råd att se till att någon i rullstol får en promenad i friska luften.
Med det här perspektivet som bas mår jag riktigt illa av valdebatterna som pågår. Vem vill värna om våra gamla? Det är nästan så jag tror att de blivit alltför dyra för att ingå i slagsmålet om pengar i politiken!
Anhörig