Efter 255 minuter hände det plötsligt.
Med frisyren perfekt lagd stod Viktor Gyökeres redo att ta klivet in på The Emirates.
Det är antagligen främst vi svenskar som har legat sömnlösa och undrat varför Mikel Arteta har prioriterat fler mittfältare framför att ge anfallaren ett inhopp. Inte ens en liten minut mot ett överkört Coventry eller Aston Villa.
Men vilka är vi – de blågulögda – att ifrågasätta tränarens beslut?
Så länge Kai Havertz är frisk (vilket visserligen inte är någon garanti) är det han som startar längst fram för Arsenal. När tysken vek inåt och tryckte dit kvitteringsmålet i dag var det ännu en gång svårt att argumentera emot valet. Han var superb i samtliga delar av spelet.
Arsenal klarade säsongens första riktiga kraftmätning, trots att anfallet faktiskt har decimerats den senaste veckan. Att Gabriel Martinelli och Gabriel Jesus har lämnat England spelar ingen större roll så länge andra levererar.
När matchen var över drogs alla kameralinser omedelbart till mannen bakom 2–1-målet: Martin Ödegaard. Tecknen på att det här kan bli norrmannens år – hans efterlängtade comeback efter ett par ljumma säsonger – blir bara fler.
Det blev en sprakande söndagseftermiddag i norra London... inklusive en ögonöppnande inledning för Arsenal.
Förvirring på läktarna
Chelsea är nämligen inte typen som inleder matcher varsamt.
Tre veckor i rad har Xabi Alonsos grabbar flugit ur startblocken. Borta mot Fulham tryckte João Pedro in bollen redan i första minuten. I den svängiga tillställningen mot Brighton låg den i nätmaskorna efter fyra minuters spel.
Morgan Rogers, nyförvärvet som såg hemmastad ut redan i premiären, ville inte vara sämre i sitt första derby mot Arsenal.
Det tog två minuter innan Rogers klippte till bollen på volley, ett skott som skapade stor förvirring på läktarna. Chelsea må ha sin fruktade frontlinje, om man så föredrar att kalla den för JP Morgan eller CPR (det senare är lite mindre gratisreklam för ett amerikanskt finansbolag).
Men Arsenal hamnar sällan i underläge – och verkligen inte så snabbt efter avspark.
De rödklädda supportrarna, många med ”Champions 26” på ryggen, behövde några sekunders tystnad för att samla sig. Den blå klick som anlänt från Londons västra delar via Piccadilly Line passade på att njuta av den ambivalenta stämningen.
I slutändan var kanske det snabba baklängesmålet det bästa som kunde hända. Inte minst sett till matchens underhållningsvärde, som var skyhögt.
Fullt ös framåt
Arsenal är bäst i ligan på att lugnt och metodiskt få med sig resultat.
Mötet borta på Villa Park i måndags innehöll inga större fyrverkerier – men Aston Villa mäktade inte med ett enda skott på mål och Bukayo Saka såg till att tre poäng åkte med hem till huvudstaden.
Nu: Fullt ös framåt.
Att påstå att Arsenal troligtvis hade vänt matchen långt tidigare om Robert Sanchez fortfarande vaktade Chelseas mål är knappast att sticka ut hakan.
Emi Martinez, transferfönstrets vettigaste värvning, spottade blod efter en kvarts spel och radade upp räddningar. Totalt noterades argentinaren för åtta ingripanden, även om han förmodligen borde ha gjort ett bättre jobb vid Havertz mål
Det var framför allt på högerkanten som Arsenal kom runt. Saka, Ödegaard och Havertz flöt runt, med understöd från högerbacken Ben White. På andra kanten såg Christos Tzolis betydligt mer bekväm ut jämfört med matchen mot Villa, samtidigt som Riccardo Calafiori körde sin sedvanliga rutin: passning på en touch och sedan raka vägen in i boxen, likt en anfallare.
Chelsea saknade inte lägen – det är oerhört svårt att få stopp på lagets kontringar – och Arsenal dolde inte sin respekt när motståndarna lämnade fyra man vid mittplan på defensiva hörnor. Det innebar ett luftigare straffområde än vanligt.
Men det är svårt att besegra den regerande ligamästaren när nyckelspelare som Saka, Ödegaard och Havertz är i storform.
Och då är det heller inte lätt för Viktor Gyökeres att slå sig in i startelvan.