Den här allsvenskan, alltså.
I går såg jag delar av Bajen B – Dennis Collander och Nikola Vasic, Gais mot Wilson Lindberg Uhrström, Häcken, lira blekt 0–0–derby mot varandra.
Med respektive formkurvor borde Rydströms Hammarby A mot Örgryte bara kunnat sluta på ett sätt. Även utan skadade Amin Boudri. När dessutom Öis sålt kontringsfantomen Noah Christoffersson till FC Thun och när det slutade 8–1 när lagen möttes i april i Stockholm.
Men Bajen A var i mina ögon nästan lika opassionerat blodfattiga som Bajen B-lirarna dygnet innan när det kom att gå för det, hela vägen. In i kaklet.
Nu slutade det 1–1.
Det gör ont att vinna SM-guld, det kommer göra ännu mer ont om Hammarby missade guldchansen på Gamla Ullevi, på det här sättet.
Årets miss
Det mest upphetsande känslomässigt i Göteborg var när Henrik Rydström beordrade Victor Lind och Oscar Steinke att inte ge tillbaks bollen till Örgryte efter skada.
Det hade varit klädsamt om Bajenspelarna visat samma passion och vinnarmentalitet som sin tränare, ute på planen.
Gästerna hade bollen halvelegant över 70 procent av tiden men tillät Öis chocka med 1–0 (10) när fel Hammarbyspelare tog duellen med Johan Hammar vid en hörna, Oscar Johansson Schellhas misslyckades med en svår rensning och förre HTFF-talangen William Hofvander tryckte in ledningsmålet.
Om det inte varit för en straffbjudning från domaren Fredrik Klitte – 1–1 (18) från elva meter av Victor Lind – så vete tusan var det här hade tagit vägen någonstans.
Det förstår man ju knappt ändå.
Hammarby var överlägset inte bara spelmässigt utan ännu mer sett till chanser – igen – och hade totalt fyra ramträffar men självklart finns det mer förklaringar än slumpen att Hammarby inte gjorde fler mål eller vann.
24–2 i skott, 10–1 på mål, 6–0 i missade målchanser.
Noah Persson bör i alla fall undvika att frivilligt se highlightsen från den här matchen. Nicken i ribban från nära håll med öppet mål i första halvlek är toppkandidat till titeln årets miss i allsvenskan så här långt.
Noah Persson kryddade det med uppföljning i andra halvlek efter att en i övrigt rätt osynlig Paulos Abraham träffat stolpen. På returen drog Persson bollen mot det öppna målet och träffade ribban via en touch på Oscar Johansson Schellhas.
Det var symboliskt för Bajens eftermiddag att det var lagets två olyckligaste som var inblandade.
Hammarby har gjort näst flest mål i allsvenskan men varken mot AIK eller Örgryte fanns det någon spelare som hänsynslöst klev fram och gjorde det som behövdes.
Förstår inte hans beslut
Det riskerar att bli en guld-eliminerande kombination av otur, spelartyper och yttre omständigheter (typ en utebliven flytt för Paulos Abraham).
Henrik Rydström valde att starta med Johansson Schellhas, med Nahir Besara på bänken.
Det är lätt att låta som en populist i valtider men jag förstår inte det beslutet sett till (lågt stående) motståndet, individuella kvaliteter och till vad de båda presterat under säsongen.
Sedan har jag inte insyn i vad respektive spelare presterar under träningsveckorna på Årsta, men Johansson Schellhas var inte delaktig mycket i spelet (inte bara hans fel givetvis) och det hade inte varit orimligt med ett byte i paus redan.
Besara bytte av Johansson Schellhas efter 60 minuter.
Besara glänste verkligen inte men han överglänste (nåja) Johansson Schellhas.
Montader Madjed vred in och ut främst på Anton Andreasson, hade ett par, tre bra lägen för vänstern utan att hitta innanför stolparna.
Viker ner sig
Örgrytes Adam Andersson gjorde en stark insats mot Victor Lind och i mittförsvaret storspelade Johan Hammar, Christoffer Styffe och reservmålvakten Sebastian Lagerlund med så många blockade Hammarbyskott att Janne Andersson och Jonas Wirmola fick tårar i ögonen hemma i TV-soffan.
Hampus Gustafsson storspelade mellan stolparna och Tobias Sana försvararde som aldrig förr.
Det landade i heroiska 1–1 för Örgryte där de två tappade Bajenpoängen betydde mer för Sirius i guldstriden än pinnen matematiskt i bottenstriden.
Men moraliskt? Allsvenska hoppet lever spelmässigt för Öis. Hammarbys guldtåg har tvärnitat.
Inte för att de spelar dålig fotboll, mer för att de vikt ner sig och inte haft det som krävts när de fått gratischansen att komma närmare efter 25 år av gulddrömmande.
Det talar liksom inte för att Bajen ska lyckas plocka fram det i de tio omgångar som återstår.
Om Sirius vinner och gör det spelmässigt övertygande i kommande omgångar mot Degerfors (h) och Örgryte (b) så har inte Hammarby råd med fler insatser som den mot Örgryte.
Då måste både Hammarby – och Djurgården – gå fullt för att deras guldhopp ska leva i slutet av oktober när det definitivt avgörs.