Leonidas Aretakis, en person som omnämns alltför sällan på Dagens Industris rosa papper, är till vardags chefredaktör på Flamman, oberoende socialistisk. Aretakis tog ett samtal om miljardärsskatt med Fredrik Wester, vd för Paradox Entertainment. Aretakis inleder med att fråga hur det kommer sig att Wester vill tala med ”läskiga Flamman”. Wester kontrade med att han kommer från Umeå och han därför inte är ovan vid att hantera vänsterdiskussioner. De båda är så långt ifrån varandra man kan komma på den politiska skalan, men klarar ändå av att hålla ett mycket intressant och påläst samtal.
Det kan i det samtalet, möjligen något oväntat, noteras att Wester inte var särskilt kategorisk utan tvärtom ville se en skatteredogörelse och var öppen för höjda skatter om det skulle leda till ökad produktivitet och reallöneökningar ”men oftast leder det till att alla får det sämre”. Det var ett samtal som utvecklar deltagare och åhörare. Få byter sida av den här typen av samtal, men diskursen förs framåt och båda sidor kunde lära sig någonting.
I en tweet i veckan som gick skrev Spotify-grundaren Martin Lorentzon att han tidigare fick den nedvärderande benämningen ”tech bro” och nu av Elisabeth Thand Ringquist anses vara ”begränsat representativ för näringslivet”. Det är en annan väg till samtal än den som Leonidas Aretakis valde.
Martin Lorentzons tweet skvallrar om en potentiellt väldigt tråkig utveckling. Först var Martin Lorentzon ”tech bro”. Nu är han, tillsammans med företrädare för bland annat Volvo, Investor, Lundbergs och Atlas Copco ”begränsat representativ för näringslivet” och dessutom någon som uppenbarligen vill ha en SD-regering, enligt Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist. Det är ett märkligt sätt att bemöta personer som leder bolag med hundratusentals anställda. Debattörerna varnade i en debattartikel i DN i veckan för skattehöjningar och nya skatter efter valet efter ett regeringsskifte.
Det är typiskt sett inte en kulturkrigsfråga. Det är snarare kärnan i deras jobb och raison d'etre. investeringar, jobb, konkurrenskraft. Att avfärda representanterna som partipolitiska och otillräckligt representativa (Lundberg och Wallenberg representerade i samma artikel - har det någonsin hänt tidigare!?) är i sig respektlöst, men också någon typ av slöseri.
Bemötandet gör samtalet sämre och minskar förtroendet för politiker. En av mina favoritkrönikörer Financial Times Janan Ganesh skrev under förra helgen om hur finansbranschen har gått från att vara samhällets syndabock till att i förtroendemätningar ha passerat både regeringar och domstolar. Ganesh anförde samtidigt att tech var det nya svarta fåret.
Hans råd till techentreprenörerna är dels geografiskt (flytta från Palo Alto), dels filantropiskt (ge bort pengar synligare, Premier League kallas i folkmun inte sällan för Barclays!). Men det tydligaste och viktigaste rådet får Ganesh är det mest brutala: håll käften.
Finanschefer filosoferar sällan om civilisationens gång eller potentiella undergång. deras offentliga uttalanden håller sig till makroekonomi och levereras torrt utan känslor. Det minimerar antalet människor man stöter sig med. Ganesh tycker bytet av roller är orättvist. "Tech", i den mån om man kan tala om det som ett sammanhållet begrepp, har inte fått några räddningspaket. Tjänsterna och produkterna som "tech" leverar ger tillgång till mänsklighetens samlade kunskap till noll marginalkostnad. Samtidigt är listan över samhällsproblem branschen anklagas ständigt växande.
Alla behöver inte ha en åsikt om allt. Men just därför blir den svenska reaktionen så bakvänd. När svenska näringslivsföreträdare faktiskt håller sig till det de kan – skatter, regler, tillväxt – möts de av nedlåtenhet.
Den där närmast reflexmässiga lusten att vara otrevlig mot framgångsrika företagare är svår att förstå. Martin Lorentzon har varit med och byggt två stora svenska techbolag (Tradedoubler och Spotify), varav ett blev ett av Europas få verkligt globala konsumentbolag. Han fortsätter att tillsammans med Daniel Ek backa tunga nya projekt inom försvar (Helsing) och hälsa (Neko Health). Med många miljarder kronor. När en sådan person undantagsvis engagerar sig i svensk politik borde den naturliga reaktionen vara Leonidas Aretakis och bjuda in till ett samtal.
Nu blev reaktionen istället någonting som mellan raderna bäst kan läsas ut: ”håll käften, miljardär”.
Vi blev alla fattigare av detta.
Mikael Pawlo, entreprenör