INSÄNDARE. Om Liberalerna inte blir utkastade från riksdagen beror det nästan helt på stödröster från allt annat än liberala väljare. Partiledaren Simona Mohamssons förklaring vad partiet fått ut av Tidösamarbetet är en ganska tunn soppa, skriver Torbjörn Larsson.
Jag har länge väntat på att Liberalerna skulle förklara vad man uppnått med Tidösamarbetet, förutom några ministerposter. På DN Debatt i veckan försökte äntligen partiledaren Simona Mohamsson ge en motivering.
Hon räknar upp fyra områden som hon menar har gjort den sittande regeringen till ”den mest liberala i modern tid”. Den första invändningen mot den beskrivningen är att inget av de övriga Tidöpartierna kallar sin politik för ”liberal”. De kallar sig inte ens för borgerliga. SD godkänner enbart beteckningen ”blågul”.
För det andra kan det starkt ifrågasättas vilken betydelse de uppräknade åtgärderna har haft och och huruvida de kan betecknas som liberala vinster. Till exempel har nog Putin och Finland betytt mer för Natomedlemsskapet än Liberalernas insatser.
Någon ny kärnkraft lär vi inte få uppleva inom de närmaste 20 åren. Om man tror att Tidögänget har gjort ”Sverige till ett friare land” så kan man läsa Nils Funckes artikel på DN Debatt, som publicerades dagen efter Mohamssons.
Sammanfattningsvis är Mohamssons ”vitbok” en ganska tunn soppa. Sanningen är snarare att om Liberalerna inte blir utkastade från riksdagen för första gången på över 100 år, så beror det nästan helt på stödröster från allt annat än liberala väljare.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare