Det knackade på dörren sent på kvällen.
– De sa först att de kom från myndigheterna, berättar mannens pappa för Sydsvenskan.
Flera män stod utanför, inte i uniform, men beväpnade. Det var sonen som öppnade. Männen drog vapen och trängde in i huset, enligt pappan.
– De hotade både mig och min son. De sa till mig att blunda och lägga mig ner.
Det var senaste gången han såg sin 26-årige son.
Far och son bor i Malmö och är svenska medborgare. De hade hyrt in sig i ett hus i Najaf i Irak i början av juli.
Pappan säger att han inte vet varför just sonen valdes ut som kidnapparnas mål.
– Men kanske de reagerade på att han hade fina kläder, en bra bil, fin klocka, säger han.
Kidnappningar för rent kriminella ändamål är historiskt sett vanliga i Irak. Utrikesdepartementets sajt Sweden Abroad noterar fortfarande hög risk för ”kriminellt baserat våld i form av individuella attacker, kidnappningar, stölder samt utpressnings- och beskyddarverksamhet”.
Ett exempel från i våras är den amerikanska journalisten Shelly Kittleson, som kidnappades i mars. Men där var det en milisgrupp som låg bakom och Kittleston släpptes senare.
Pappan till den kidnappade mannen berättar att han självklart polisanmälde sonens bortförande till lokala myndigheter.
– Jag har också kontaktat svenska myndigheter, säger han.
– Men de bara frågar mig saker när jag har kontakt med dem. Jag får inte veta något. Om de gör något alls.
Kidnapparna hörde av sig kort efter händelsen – via en kommunikationsapp. Inledningsvis var kravet på en lösensumma över hundra miljoner kronor.
– Det är rena fantasier, jag förstår inte var de får siffran ifrån, säger han.
Via ett par mellanhänder i Irak har pappan förhandlat med kidnapparna sedan början av juli. Under perioden har de sänkt sitt krav på pengar – till uppemot två miljoner kronor.
Kidnapparna har skickat ett par videoklipp – ett där sonen tittar rakt in i kameran och läser upp en inövad text om att summan ska betalas. Och så en helt svart film, där man hör sonen be att de ska betala.
Och så häromdagen: nya ljudklipp, som Sydsvenskan tagit del av. ”De slår mig, pappa. Jag får inget vatten. Snälla hjälp mig”, är en del av vad sonen säger i klippen.
– Det är fruktansvärt – vi har inte de pengarna. Vi har inga miljoner – jag vet inte vad jag ska göra, säger pappan.
– Men telefonerna de använder måste gå att spåra – polisen kan pejla in mobilerna och ta reda på var de är.
Men den utrustningen har inte irakiska polisen, har han fått höra.
– Jag vill att Sverige ska trycka på Irak, hjälpa till. Då kommer det att hända något, för mig hör de i nte. Min son har varit borta i 50 dagar nu, det känns riktigt farligt.
Sydsvenskan har frågat utrikesdepartementet om ärendet. Svaret: "Vi har inga uppgifter att lämna." Det är UD:s standardsvar i den här typen av fall – ett svar som säger lika mycket om vad de vet som om vad de väljer att inte säga.
Under tiden fortsätter pappans väntan.