BRYSSEL Fem EU-länder tar just nu stora kliv mot att skicka oönskade migranter från Europa till transitläger – eller återvändandehubbar, som de också kallas – i Uganda och Rwanda.
Migranterna som hamnar där ska vara sådana som fått avslag på sina asylansökningar i EU eller ska utvisas på grund av brottslighet, men som inte kan sändas till sina ursprungsländer. De ska kunna hållas inlåsta i förvar på obestämd tid i lägren, även om de inte har anknytning till något av de två värdländerna, tills dess att de kan återföras till sina hemländer.
Under sommaren har förhandlare från Danmark, Grekland, Nederländerna, Tyskland och Österrike förhandlat med regeringarna i Uganda och Rwanda om villkor, upplägg och pris för sådana läger.
På fredagen träffas migrationsministrarna från de fem EU-länderna i Köpenhamn för att synka sig. De förhandlar alla lägeravtalen på egen hand, men ska hålla varandra uppdaterade om hur samtalen fortskrider.
Deras gemensamma mål är att få ihop ett avtal med både länderna, och helst ännu fler, redan i år, så att de första migranterna kan flygas dit från och med 2027.
S ställer sig bakom lägren
Sverige tillhör inte gruppen med länder som redan förhandlar med länder i Afrika. Men regeringen har tidigare sagt att man ställer sig bakom idén.
Migrationsminister Johan Forssell sa i en intervju med SvD att regeringen vill att EU-kommissionen tar fram en pilotmodell för hela EU.
Socialdemokraternas inställning i frågan har däremot varit mindre tydlig. Före sommaren, då EU-parlamentet skulle rösta om frågan, valde de fem svenska S-politikerna i Bryssel att avstå från att rösta.
I EU-parlamentets stora partigrupp med socialdemokrater från hela Europa, som svenska S alltså ingår i, var en överväldigande majoritet mot lägren.
Denna vecka sa svenska S-politiker i Bryssel till SvD att partiet ställer sig bakom samarbeten med andra länder, också vad gäller återvändandehubbar – förutsatt att avtalen kan utformas på rätt sätt.
”Vi ser ett behov av en effektiv och ansvarstagande återvändandepolitik. inklusive samarbeten med tredjeland. Samtidigt så måste sådana samarbeten utformas med hänsyn till våra internationella åtaganden”, skriver S-politikern Evin Incir, som bland annat arbetar med mänskliga rättigheter i EU-parlamentet, till SvD.
”Svart hål” för mänskliga rättigheter
Kritiken mot återvändandehubbarna har stundtals varit häftig, från både politiker och människorättsorganisationer, och handlat främst om att man inte kan vara säker på att personerna man skickar till lägren behandlas väl.
”På grund av utformningen, och var de befinner sig, medför ’återvändandecentrum’ en risk för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och misshandel, samt påtvingade återvändanden till ursprungsländer”, skriver Amnesty International inför fredagens möte i Köpenhamn.
Amnesty menar att det finns en fara att lägren i praktiken blir ”svarta hål” vad gäller mänskliga rättigheter.
”Vi är särskilt oroade över att diskussionerna enligt uppgift inriktas på två länder med förfärande dåliga människorättssituationer: Uganda och Rwanda – trots pågående konflikter och politisk instabilitet i Stora sjöregionen”, skriver Amnesty.
Området kring Tanganyikasjön och Malawisjön, där både Uganda och Rwanda ligger, har historiskt präglats av våldsamma konflikter.
USA har avtal med 35 länder
Flera länder i Europa har redan tidigare försökt skaffa sig avtal om återvändandeläger med länder utanför EU.
Italien har betalat Albanien för att bygga och hysa två stora mottagningscenter för asylsökande som man inte velat släppa in i Italien, och Danmark har tidigare haft kontakter med bland annat Rwanda om samma tjänster.
Just dessa tidigare initiativ, Italiens och Danmark, har dock stoppats av domstolar som bland annat sagt att internationell lag förbjuder utvisning av en migrant till ett land som denna inte har någon som helst anknytning till.
Nederländerna har redan slutit ett eget avtal med Uganda, som gått med på att hysa avvisade migranter från Nederländerna – och då inte nödvändigtvis ugandier.
Uganda kom förra året överens även med USA om samma system: att personer som amerikanska myndigheter vill avvisa men av olika skäl inte kan deporteras till sina ursprungsländer i stället ska kunna deporteras till det afrikanska landet.
USA har slutit sådana avtal med över 35 länder i världen, och har redan skickat migranter – eller kommer att skicka migranter – från USA till Kongo, Kosovo, Ghana, Kamerun, Sydsudan och El Salvador, för att nämna några.