Karlskronplan har blivit en symbol för konflikten mellan människor som vill ha en levande stad och folk som ska ha sin tysta community. Att jag som boende i Malmö city ska ha det lika tyst som i Glemmingebro. Jaget före …
Jag flyttade in ovanpå Tröls innan Freden och Bar Bobo öppnade. Ett medvetet val att få lämna stöket och allt ogint folk på Limhamn. Valet att vara nära människorna på alla kaffebarer och kvarterskrogar. Följa di himmelsblåe pou Vinnys. Promenera genom Folkets park, sätta mig ned med dagens cigarill på en bänk vid Näckrosdammen. Få njuta av barnens glädje oavsett is i dammen eller vårens första dopp.
Att vara ensam men inte känna mig så. Jag blev en del av ett stort hjärta.
Så öppnade först Freden, sedan Bar Bobo och de följdes av fler mysiga hak. Glöm ej falafelköket tvärs över gatan. Så soligt allt blev. Människorna njöt och delade med sig av glädje. En värme i blickar och nickar. De delade detta med mig. Fast min hälsa inte alltid lät mig delta fysiskt.
Nämnas bör alla uppskattande blickar när jag kom glidande i solglasögon i min cabbe. Inget av detta upplevde jag på Limhamn.
Tidigt fann jag att det var tystare och lugnare på Karlskronaplan.
Sedan braskande rubriker om buslivet vid Karlskronaplan. Boende som tvingas fly för att kunna sova. De bor inte ens ovanpå Freden, som jag. Varför flyttar du till ett kvarter som redan har krogar? Daterat tillbaka från 1938, då en folkrestaurang.
Att medvetet måla upp ett varmt område som paria är att vara rädd för Malmö.
Jag har i ett år följt utvecklingen och kan konstatera att det aldrig förekommer överförfriskade, inga spyor eller slagsmål. Ej heller skadegörelse.
Det som stör mig mest är alla bilar och motorcyklar, som med modifierade ljuddämpare varvar sig fram och tillbaka på Amiralsgatan. I hastigheter långt över de tillåtna. Det lär även förekomma racingturism från Köpenhamn. Detta lyfter inte skribenterna som ondgör sig över människors öldrickande. Att människor dessutom är lyckliga verkar svida extra hårt.
Nu flyttar jag från Karlskronaplan!
För att slippa gaturacingen, samt cyklar och elsparkcyklar på trottoarer. Men, framför allt, för att slippa ogint folk som är så missunnsamma mot mänsklig glädje.
Saknaden efter kärleken på Freden, Bar Bobo och Flax är stor. Nu söker jag nya platser att njuta kaffe, spännande mat och givande samtal med mina barnbarn i Glemmingebro.
Per Horneij