De senaste åren har regeringen i smyg skurit ner på välfärden, genom att inte höja statsbidragen i takt med inflationen. Socialdemokraterna vill inflationssäkra välfärden. När pengarna blir mindre värda måste statsbidragen till välfärden höjas automatiskt med motsvarande belopp. Redan i dag görs det med rut- och rot-avdragen, men inte för vården, skolan eller omsorgen. Varför ska subventioner till städhjälp och badrumsrenovering vara inflationssäkrade, men inte våra skolor och sjukhus?
Genom att få fart på tillväxten, stoppa vinstjakten och värdesäkra statsbidragen kan vi trygga välfärdens finansiering. Pengarna kan läggas på mindre klasser, mindre barngrupper och snabbare vård. Mot detta står en högerregering som konsekvent prioriterat skattesänkningar för de allra rikaste framför välfärdens behov.
Dold nedskärning
Regeringen påstår att den har satsat på välfärden. Ebba Busch försöker ta åt sig äran av att S-styrda regioner har kapat vårdköerna, medan Simona Mohamsson fabulerar fritt om ”historiska satsningar på skolan”. Det är långt ifrån verkligheten. Bara glappet mellan inflationen och regeringens budgetar utgör en dold nedskärning på 12 miljarder. Det motsvarar 15 000–20 000 årsarbetare inom välfärden – lärare, barnskötare, läkare, sjuk- och undersköterskor som hade kunnat få fler kollegor och ett mindre stressigt arbetsliv. Konsekvenserna är kännbara även i våra tre kommuner:
– Stödet från staten minskar. Avsaknaden av uppräknade statsbidrag innebär 800 miljoner kronor mindre till Stockholm än år 2022, trots mer än 10 000 fler äldre och att behoven av omsorg ökar för varje år.
– Skolan hade stått starkare. Malmö stad har under den senaste mandatperioden gjort stora investeringar i gymnasieskolan för att möta behovet som uppstår av större elevkullar. Men med uppräknade statsbidrag hade Malmö stad sedan år 2022 haft ytterligare 235 miljonertill malmöelevernas skolor, vilket motsvarar drygt 340 lärartjänster.
– Välfärden behöver långsiktighet. I Göteborg har det rödgröna styret lyckats skydda välfärden från SD och regeringens nedskärningar, men det har krävt krisåtgärder som inte är hållbara på sikt. I mindre, glesare eller fattigare kommuner är problemen ännu mer akuta. Nu krävs en regering som tar ansvar för hela landet.
Nedskärningar i välfärden leder till större barngrupper, stressad personal på vårdcentralen, mindre tid för omsorg i hemtjänsten och missade varningssignaler hos unga på glid
De allra flesta människor möter välfärden någon gång i livet. Oavsett om det är som elev i skolan, under en sjukdomsperiod i vården eller när man är i behov av omsorg ska den finnas där. Men ska Sveriges kommuner och regioner lyckas med det krävs att staten tar sin del av ansvaret. För det finns också en gräns för hur svältfödd skola, vård och omsorg kan bli innan kvaliteten börjar sjunka.
Nedskärningar i välfärden leder till större barngrupper, stressad personal på vårdcentralen, mindre tid för omsorg i hemtjänsten och missade varningssignaler hos unga på glid. Hela samhället riskerar att betala dyrt när satsningar på välfärden uteblir.
Snart går svenska folket till val. Socialdemokraternas vallöfte om att trygga välfärdens finansiella bottenplatta blir därför en bra konsumentupplysning om vad hösten val handlar om: en regering som sätter skolan, vården och omsorgen främst, eller en regering som fortsatt prioriterar de allra rikaste på vår gemensamma välfärds bekostnad. För oss är valet självklart. Det är dags att inflationssäkra välfärden.
Emilia Bjuggren (S), finansborgarrådskandidat Stockholms stad
Jonas Attenius (S), kommunstyrelsens ordförande Göteborgs stad
Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande Malmö stad