Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
För några år sedan stod jag på den mur som omger stiftskyrkan i Quedlinburg, en liten stad i Tysklands mitt, 20 mil sydväst om Berlin. Kyrkan ligger på en berghäll och ser ut som en medeltida fästning. En svensk vän stod bredvid mig. Vi blickade ut över samhället, med mörka skogar i bakgrunden. ”Oj”, sade Hans, ”det är så man bara drömmer om att Tyskland ser ut.”
Staden nedanför kyrkan består av nästan 2 000 korsvirkeshus. De äldsta byggdes någon gång under 1200-talet. Mer än hälften är äldre än 200 år. Smala kullerstensgator snirklar genom bebyggelsen, över torgen reser sig spetsiga spiror, och det hela omslutes av en nästan intakt stadsmur, med portar och vakttorn. ”Det är”, viskade Hans, ”som om hela 1900-talet aldrig ägt rum.”