10 000 kronor mer i lärarlöner, lovar Liberalerna.
Slopad karensdag, kontrar Socialdemokraterna.
Gratis tandvård för unga, vill Vänsterpartiet.
Inför avgiftsfri förskola och fritids, föreslår Moderaterna.
Och så fortsätter det. När valrörelsen nu går in i slutspurten duggar löftena om mer pengar i plånboken tätt. Men hur satsningarna ska betalas är ofta höljt i dunkel.
Vad skulle hända om man också krävde att partierna räknar på sina löften?
I Nederländerna har man hittat ett sätt att förmå partierna att tala klarspråk. Där skickar partierna in sina vallöften till en oberoende statlig analysmyndighet, Centraal Planbureau (CPB), som beskrivits som ett mellanting mellan svenska Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet.
Analytikerna räknar sedan på hur förslagen väntas påverka de offentliga finanserna, statsskulden och antalet arbetade timmar i befolkningen. De går också igenom hur valfläsket ska finansieras – via besparingar, höjda skatter eller lämpas över på framtida generationer genom nya lån?
– Systemet tillkom i mitten av 1980-talet på initiativ av de då tre största partierna. Sedan dess har vi erbjudit det som en service. Det är frivilligt att delta och de flesta partier väljer att göra det, säger Bert Smid, makroekonom vid Centraal Planbureau.
Fördelarna, som han ser det, är flera. Partierna måste precisera sina förslag och visa hur de räknat. Löften som ”lägre hyror”, ”sänkt skatt” och ”mer pengar till barnfamiljer” duger inte.
– Om ett parti säger att de vill satsa mer på utbildning ber vi dem att presentera konkreta förslag. Vad exakt vill de göra, vad kostar det och hur ska de finansiera det? Gäller det gymnasiet, grundskolan eller universitetet? Vi behöver ett belopp.
Tre månader före valdagen skickar partierna in kalkylark där det framgår hur de räknat på utgifter och intäkter, på en detaljnivå som saknas i valmanifesten.
– Ett par veckor före valdagen publicerar vi all data så att andra partier, journalister och allmänheten kan bilda sig en egen uppfattning.
I grannlandet Belgien blev det nyligen obligatoriskt för partierna att skicka in sina vallöften för granskning. I Nederländerna sker det ännu på frivillig basis. Inför parlamentsvalet i fjol deltog 10 av 15 partier. Sex av dem levererade förslag som dramatiskt skulle öka de offentliga utgifterna.
Det mittenliberala partiet Demokraterna 66, som överraskande vann valet, kom med löften som beräknades öka de offentliga utgifterna med mer än motsvarande 550 miljarder kronor. Intäktsökningen var samtidigt blygsam, bara drygt 200 miljarder kronor.
Och om det socialliberala partiet Volt hade fått igenom alla sina förslag skulle de offentliga utgifterna ha ökat med hela 77 miljarder euro, medan intäkterna bara skulle öka med 31 miljarder euro.
Landets näst största parti, Geert Wilders högerpopulistiska parti PVV, deltog inte.
Förutom rent ekonomiska aspekter som budgetbalans och offentliga finanser räknar Bert Smid och hans kollegor också på vilka konsekvenser partiernas löften kan få på en rad andra politikområden. Kommer de att leda till att fler bostäder byggs? Hur påverkas klimatet och befolkningens utbildningsnivå? Kan man förvänta sig ökad eller minskad köpkraft och tillväxt?
Bert Smid betonar att utvärderingen inte ska användas som valkompass.
– Vi vill inte ge råd till väljarna, vi vill bara informera dem om vad partierna vill och vilka de ekonomiska konsekvenserna kan bli. Val handlar om mycket mer än bara ekonomi. Människor har olika preferenser och tycker att vissa frågor är viktigare än andra. Det är därför vi har val.
Vilket är ditt budskap till svenska partier som skickar ut ofinansierade vallöften?
– De är välkomna till oss på Centraal Planbureau för att se hur vi gör det. Man ska veta att det tar mycket tid och arbete av de politiska partierna att precisera sina förslag.