Det började med ransonering. Sedan totalförbud. Dick Harrison var ett läsande barn och det gjorde hans föräldrar både oroliga och rasande.
I boken ”Förbjuden att läsa” berättar han om uppväxten i ett vanligt villaområde på 1970-talet. Här finns en pappa som slår. Föräldrar med dåligt äktenskap som bildar gemensam front mot sonen.
Sonen Dick är ett brådmoget barn, som tidigt dras in i böckernas värld. Föräldrarna tycker att det är onödigt att sitta med näsan i böcker. Ja, riktigt konstigt.
När sonen är i mellanstadieåldern ransonerar de läsningen.
Stryk och mobbning
När de sedan ser honom sitta med en stor samlingsutgåva av isländska sagor sätter de stopp. Pojken får inte läsa något annat än skolläxorna.
– Allt jag inte var tvungen att läsa skulle förbjudas.
Du framstår som ett ganska ovanligt barn. Kan man inte förstå att de var oroliga och ville ditt bästa?
– Det är klart att de ville. Mamma trodde att hon gjorde rätt, hon gjorde det i full välmening. Sedan tycker jag inte att det var rätt att pappa slog mig för att inpränta detta.
I boken berättar Dick Harrison om hur han läste i smyg. Men när pappan kom på honom fick han stryk. I skolan i skånska Staffanstorp blev han mobbad.
Hur har det varit att skriva om de här smärtsamma upplevelserna?
– Det har inte varit så smärtsamt som man skulle kunna tro. Själva smärtan har runnit av mig. Jag är 60 år och har haft decennier på mig att bearbeta detta.
Nedmejlad av läsare
Han beskriver boken som en kombination av självbiografi och debattbok. Det är en självbiografisk skildring, men också en stridsskrift om läsningens och bildningens betydelse.
Och allt började med en artikel han skrev i SvD, där han berättade om hur han tvingades läsa i lönndom som barn.
– När jag skrivit den blev jag nedmejlad av folk som kände igen sig och ville att jag skulle skriva en bok om detta.
Många delar Dick Harrisons erfarenhet: ända in på sent 1900-tal fanns det föräldrar som var oroliga för att deras barn skulle bli förlästa.
Kunde bli tokig
– Mina föräldrar var övertygade om att om man läste för mycket böcker riskerade man att att bli tokig. Alltså medicinskt definierad tokig, och inspärrad på sinnessjukhus. Och detta ville man skydda mig ifrån.
Hur länge har den här föreställningen om den farliga läsningen funnits?
– I den mån jag lyckats reda ut det, så är detta en föreställning som växer fram under andra hälften av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Alltså när vi går in i det moderna samhället, säger han och tillägger att det är en tid när folkbiblioteken och bokhandeln växer fram och böcker blir tillgängliga för gemene man.
– Det är en helt ny erfarenhet att folk i stor skala slukar böcker. Och i samband med det så växer det fram en stor skepsis inom framför allt arbetarklass, bondeklass och lägre medelklass, där man tidigare inte läst, och det blir en slags etablerad sanning att för mycket läsning gör dig tokig.
Oro för sinnessjukhus
I dag är föräldrar oroliga för att barn läser för lite. Men för inte så många decennier sedan fanns en oro för att bokslukande barn skulle bli grubblande oduglingar.
Dick Harrison har dedikerat boken till sin mor Clary, född 1936 i ett småländskt brukssamhälle.
– Hon var rädd att jag skulle bli förläst, vilket för henne innebar att jag inte skulle kunna få ett riktigt jobb, bilda familj och klara mig som vuxen. Och att jag i värsta fall skulle hamna på sinnessjukhus, för det hade en äldre släkting gjort.
Sista samtalen med mamman
Dick Harrison berättar om mammans vrede över hans läsning, men också om hur hon senare flera gånger bett om ursäkt. Under arbetet med boken hade han långa och svåra samtal med sin mor.
Vad innebar det här arbetet för er relation?
– För min del var det här sista chansen att lägga allt till rätta, säger Dick Harrison och förklarar att han skrev boken i sista minuten.
Hans mamma dog bara några veckor efter att bokmanuset var färdigt. Under samtalen med mamman fick han veta att hon själv varit ett läsande barn. Skolan ville att hon skulle läsa vidare efter folkskolan, men det satte hennes far stopp för – han förklarade för henne att läsning var farligt.