Vi träffar Angela Ellewéus i STC:s lokaler i Borstahusen. Det är här hon har tillbringat otaliga timmar med att skulptera sin kropp inför Alströmerpokalen 2026, en av Sveriges stora tävlingar inom kroppsbyggnad.
Resultatet: en andraplats i klassen för kvinnor mellan 35 och 45 år. En imponerande bedrift för en debutant.
– Ja, det var över förväntan. Jag ville egentligen bara bevisa för mig själv att jag klarade det, säger Angela Ellewéus, som har styrketränat i hela sitt vuxna liv men aldrig ägnat sig åt bodybuilding.
Idén att tävla kom från oväntat håll.
– Jag var på ett ställe i livet där jag kände att jag behövde fokusera bara på mig själv. Samtidigt hade jag en tidigare kollega som tävlade. Först tänkte jag ”aldrig i livet”, det verkade inte hälsosamt.
Men när kollegan, efter att ha fött barn, på bara några månader kom i form och vann hela SM, tändes en gnista.
– Jag låg i solstolen på min 40-årsresa och såg att hon hade vunnit. Då tänkte jag: ”man kanske ändå skulle...”. Och där hade jag mitt mål.
Sagt och gjort. I januari i år inledde Angela sin fem månader långa resa mot tävlingen. Det första steget var att anlita samma coach som kollegan; Fredrik Boson, en expert på tävlingsformen som coachar på distans.
– Man måste tillhöra ett team för att få tävla. Man skickar bilder, mått och vikt en gång i veckan, och får kostschema och träningsprogram anpassat efter ens liv och förutsättningar.
Träningen bestod av styrketräning fem dagar i veckan, pass som gradvis blev längre och landade på två och en halv timme varje gång. Kosten var den största utmaningen. Från ett redan lågt intag sjönk det sedan successivt till 1000 kalorier per dag.
– Och då ska man jobba heltid, som jag ju gör, och sedan gå och träna. Det svåraste var inte att hålla dieten, utan att jag mådde så dåligt. Jag sparade all energi till att försöka vara trevlig på jobbet, sedan hade jag inte ork med mer, säger hon.
– Jag fick kort stubin, blev lätt irriterad.
Det sociala livet blev lidande och hon valde bort kalas och middagar.
– Att sitta med sin egen medhavda matlåda är inte så kul. Då valde jag hellre bort tillställningen.
Suget efter kolhydrater, som pasta, var enormt.
Själva tävlingsdagen i Alingsås blev en surrealistisk upplevelse. Nervositeten var påtaglig.
– När jag var där kände jag bara ”vad gör jag här? ” Man är så utelämnad i bikini, nersprayad med brunfärg och allt.
Bedömningen i bikini fitness handlar om ett helhetsintryck. Kroppen ska ha en X-form – lika breda axlar som höfter med en smal midja – men inte vara för muskulös. Hår, smink, smycken och scennärvaro spelar också in.
– Så fort jag satte första benet på scen så började det skaka okontrollerat. Allt dallrar när man står där i tolv centimeter höga klackar. Men min inställning var: ”jag ska gå upp, göra det jag ska, skämma ut mig lite och sedan åka hem”.
Att ställa upp i bikini fitness är inte bara fysiskt och mentalt krävande.
– Det är skitdyrt, säger hon och radar upp kostnaderna: coachen kostar 1 400 i månaden, tävlingslicens 1 500 och anmälningsavgift 3 000 kronor. Därtill kommer att bara bikinin, som krävs specialsydd, kan kosta upp till 10 000 kronor om man inte köper begagnat. Sedan tillkommer särskilda skor, spraytan, smink med mera.
Att återgå till ett normalt liv var också en kamp. Kroppen skrek efter energi och det var lätt att gå upp i vikt snabbt.
– Man är beredd på det, men det är ändå jobbigt. Man kommer alltid känna sig lite tjock i jämförelse med sin bästa form, även om den formen är ohållbar och inte värd priset.
Trots den tuffa resan och de blandade känslorna är hon i efterhand glad att hon gjorde det. Men om hon ska tävla igen är osäkert.
– När jag höll på tänkte jag: ”Kom ihåg hur det känns! Gör aldrig om detta.” Samtidigt förstår jag att något lockar folk att fortsätta.
Tvekan handlar mycket om livssituationen. Med två barn i tonåren tycker hon inte det känns rätt att de ska se sin mamma väga mat och leva med vad som kan uppfattas som en ätstörning.
– Jag vill inte heller att mitt liv ska begränsas. Jag älskar att resa. Vem vill sitta och äta riskakor i Rom? Jag strävar efter en medelväg nu. Att hålla igång och vara vältränad, men absolut inte så att jag svälter mig själv. För det är ju det man gör till slut.
Kvinnlig bodybuilding – det finns olika grenar
Kvinnlig bodybuilding och fitness är uppdelad i flera olika grenar som baseras på muskelmassa, definition, proportioner och prestation. Några av de vanligaste tävlingsgrenarna för kvinnor (under Svenska Bodybuilding- och Fitnessförbundet, SBFF) är:
Bikini Fitness: Fokus på en slank, vältränad och feminin fysik med lätt muskeltoning.
Wellness Fitness: För den med något grövre muskulatur och mer massa främst på lår och rumpa.
Bodyfitness: Mer muskelvolym, hårdhet och definition än i bikini fitness, med stark betoning på symmetri, V-form och atletisk balans.
Women's Physique: Större muskelmassa, hårdhet och tydlig vaskuläritet (synliga blodådror) än bodyfitness.