Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Kommer Tidöpartierna förlora valet? Man kan spekulera, men om drygt en vecka vet vi säkert. Betydligt klurigare är frågan om varför valresultatet blir som det blir. Ett ordentligt svar kräver data som inte kommer vara tillgänglig förrän om flera månader. Vi kan dock få vissa fingervisningar redan nu.
Låt oss för den här analysens skull anta att väljare röstar på det parti som har bäst politik i de frågor som väljaren finner särskilt viktiga. Partier kan då vinna röster på två sätt: Antingen genom att stärka sitt förtroende i en fråga som många tycker är viktig, eller genom att det talas mer om frågor där man redan har högt förtroende och mindre om de där man har mindre trovärdighet.
Undersökningsföretaget Novus frågar regelbundet svenska väljare både om vilka frågor de tycker är viktiga och vilket parti (om något) som har bäst politik i frågan. Jag har jämfört data från de senaste tillgängliga mätningarna med mätningarna precis före förra valet.
Med detta sätt att räkna hade Tidöpartierna ett litet övertag över de rödgröna inför valet 2022. I den viktigaste frågan, sjukvård, hade de rödgröna ett litet försprång. Men i de fyra efterföljande frågorna på topplistan – brottslighet, skola, energipolitik och invandring – ansågs Tidöpartierna ha den bästa politiken. Allra störst var övertaget när det gällde brottsligheten.
För oppositionen räcker det ofta att sitta still i båten.
2026 pekar analysen i stället på underläge för Tidöpartierna, och det beror både på dagordningen och förtroendet.
Om vi börjar med dagordningen är det största problemet att tre av Tidöpartiernas starkaste frågor – brottslighet, invandring och energipolitik – ses som mindre viktiga i årets val, i jämförelse med övriga frågor. Energipolitiken har fallit ur topp fem och ersatts av äldreomsorgen. Å andra sidan vinner man på att de rödgrönas överlägset starkaste fråga, klimatet, också fallit på dagordningen. Effekterna av att vi pratar mindre om både klimatet och brottsligheten tar ut varandra.
Minst lika viktigt är därför bedömningarna av blockens politik. Tidöpartierna stärker egentligen bara sitt förtroende tydligt i två frågor – försvaret och utrikespolitiken – och tappar i nästan alla andra. Mest påfallande är förändringen i skolfrågan där de rödgröna till skillnad från 2022 nu har ett litet övertag. De rödgröna utökar också sitt försprång när det gäller klimatet och sjukvården.
Det breda förtroendetappet kan antagligen förklaras med det som på engelska kallas the cost of ruling, kostnaden för att regera. Regeringar ställs till svars för löften som inte infriats och får klä skott för allmänt missnöje. För oppositionen räcker det ofta att sitta still i båten. I undersökningarna syns det särskilt tydligt för pensionsfrågan, där Tidöpartierna tappar förtroende utan att det ökar för de rödgröna.
Mätningar har alltid en felmarginal och eftersom många bestämmer sig under sista veckan kan det fortfarande svänga. Men min bästa gissning är ändå denna: Om Tidöpartierna förlorar är det för att de tappade förtroende i de mjuka frågorna och inte lyckades få valet att handla om de hårda.