INSÄNDARE. Vi har tagit våra demokratiska fri- och rättigheter som så självklara att vi inte vare sig märker hur de successivt reduceras. Det kräver lite mer av oss än att ta ställning till om löften om gratis förskola eller billigare tandvård, skriver Gunnar Smideman.
Det är bara några dagar kvar till valet och opinionsundersökningarna haglar tätare än de realistiska vallöften som utlovas. Jag kan inte annat än hålla med Bertil Jenning, som i sin en insändare häromdagen ansåg att opinionsmätningar borde förbjudas upp till en månad innan valet.
Vilket syfte tjänar egentligen dessa mätningar annat än att trissa upp stämningen som om det vore fråga om en ligafinal i fotboll? Massmedierna får naturligtvis sälja lösnummer och får klick respektive höga tittarsiffror. Men det riktigt allvarliga i detta är att hela valet trivialiseras och reduceras till en fråga om vilket ”lag” som ska vinna.
Det är inte längre fråga om vilken politik, och framför allt vilken ideologi, som ska forma vårt land de närmaste fyra åren. I stället är debatter, nyhetsartiklar och reportage helt fokuserade på olika sakfrågor och framför allt vilket lag som ska vinna, som om en långsiktig politisk plan och en övergripande ideologi inte skulle spela någon roll.
Filosofen Åsa Wikforss skriver i sin senaste bok, ”Demokratins ödesstund”, om hotet mot demokratin och hur snabbt och nästan omärkligt en demokrati kan glida över i auktoritarianism och autokrati; det som är essensen i ren fascism. En central roll i detta glidande mot demokratins fall är att vetenskap och fakta nedtonas föraktfullt till förmån för rena känsloargument. Massmedierna spelar med i detta och betraktar politiken mer som spel än som de faktiska ödesfrågor som kommer att påverka hela vår och våra barn framtid, som det faktiskt är.
Våra politiker har dragits med i denna dans kring guldkalven i tron att det enda som kan fånga väljarna är kortsiktiga plånboksfrågor och det politiska spelet i sig. Utvecklingen mot ett alltmer emotionellt inriktat debattklimat drivs av samma krafter som genererar klick och gillamarkeringar på Instagram och Tiktok. Konflikten i sig blir det som ger uppmärksamhet och inte vilka grundläggande åsiktsskillnader, värderingar och skillnader i människosyn som ligger bakom.
Jag vill påstå att vi står inför ett ödesval, där vi antingen kan börja restaurera de delar av demokratin som under de gångna fyra åren rivits ner mycket mer än de flesta anar, eller hamna i ett fortsatt glidande mot en auktotarianism som kommer att sätta spår för mycket lång tid framåt.
Vi har tagit våra demokratiska fri- och rättigheter som så självklara att vi inte vare sig märker hur de successivt reduceras, eller tror att de någonsin ska kunna försvinna. Men titta då på USA och hur snabbt Trumpadministrationen monterat ner de demokratiska systemen på område efter område. Kulturkriget där har kretsat kring begreppet ”woke” som utgjort ett slagträ för ett överlägset hån av allt som har med reflekterade ställningstaganden och mänskliga fri- och rättigheter att göra.
Ser vi lite bortom den pågående kulissen av populistiska vallöften och taktiska utspel, finns där bakom en ideologisk skillnad som framträder först när vi på allvar reflekterar över den politiska situationen i Sverige. Det kräver lite mer av oss än att ta ställning till om löftena om gratis förskola eller billigare tandvård kan ses som mest attraktivt.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare