Publicerad 06.53
HÄRNÖSAND. Det har beskrivits som ett öppet sår i Härnösand – dubbelmordet i Brattås 2005.
Men när gåtan ser ut att ha fått sin lösning är det många som har svårt att tro på den.
– Jag känner mig blåst, säger privatspanaren Lars Åke Krantz, 68.
I Ångermanlands tingsrätt i Härnösand går kaffemaskinen för fulla muggar medan luften är på väg att ta slut. De senaste veckorna har väntrummet varit fullproppat när rättegången om det 21 år gamla dubbelmordet i Brattås har hållits.
För trots att det gått två decennier sedan pensionärsparet Tor Öberg, 70, och Gärd Viklund, 67, mördades har intresset från allmänhet och media inte svalnat. Nu trängs journalister med pensionerade poliser, anhöriga och nyfikna Härnösandsbor i toakön.
– Jag hörde av min granne i morse att rättegången skulle börja i dag. Då drog jag på mig kläderna och åkte direkt hit, utan att äta frukost, säger en äldre kvinna.
– Jag bor i Umeå, men är uppväxt här. Nu vill jag veta vad som egentligen hände i Brattås, säger en annan kvinna.
Vännerna mördades
Även utanför tingsrättens tegelväggar följer Härnösandsborna det som utspelar sig i rättssalen.
I Solumshamn, på Härnöns södra del, sitter Stig och Gunilla Olsson i sin trädgård och diskuterar bevisningen mot den 45-åriga man som är åtalad för dubbelmordet.
– Man tvivlar på att han gjorde det ensam. Tor var en stor man. Man hade inte kunnat smyga sig på honom själv, säger Stig Olsson, 85, och visar med händerna.
Augustivärmen får nästan trädgården att koka och tomaterna i växthuset att mogna. Här har Gunilla och Stig bott sedan 1976. Huset ligger bara två kilometer från Brattås – där parets vänner Tor Öberg och Gärd Viklund mördades.
– Tor och Gärd brukade komma hit till dansbanan och dansa, säger Gunilla Olsson, 83, och pekar en bit bort mot byns samlingsplats där en vissen midsommarstång fortfarande står på lut.
– Och Tor träffade vi ofta på travbanan, lägger Stig Olsson till.
”Vill veta varför”
Det var just på travbanan Stig och Gunilla var den 2 juni 2005. Dagen då Tor och Gärd hittades ihjälslagna i ladugården i Brattås.
– Jag fick ett samtal från lokaltidningen, varför de ringde just till mig vet jag inte. När vi åkte hem var det fullt pådrag i Brattås och vägen var avspärrad. Det var knappt att vi kom hem, säger Stig Olsson.
Sedan dess har de undrat vem som mördade deras vänner. De har fortfarande kontakt med Tors barn.
– Alla här omkring har ju diskuterat det – hur gick det till och varför, säger Stig.
– Så småningom har man inte pratat så mycket om det, man vill inte riva upp alla känslor. Men man vill veta varför, säger Gunilla.
Alla har topsats
Stig och Gunilla har inte varit ensamma med sina frågor. Genom åren har gåtan hängt över bygden. Rykten har gått, folk har pekats ut och nästan 800 män har topsats i jakt på den man som lämnade sitt dna på Gärd.
– Jag är en av dem. Polisen förhörde och ville ha dna från alla män som har hus häromkring, säger Stig Olsson.
Vaknat och funderat
En annan som ibland har vaknat på nätterna av tankarna på dubbelmordet i Brattås är den 68-åriga raggaren Lars Åke Krantz. Han bor i Byn, nordväst om stan. Trots intresset stannar han hellre hemma bland sina bilar – en del rostiga, en del färgglada – än att trängas i tingsrätten.
– Jag har inget intresse av att gå dit och titta på den där killen, säger Lars Åke Krantz och stryker med handen över sin svarta Pontiac från 1966 som han nyss skeppade över från USA.
Bland sina gamla amerikanare i sitt jättegarage berättar Lars Åke Krantz hur dubbelmordet i Brattås fick honom – raggaren som inte hyste någon större kärlek till ordningsmakten – att faktiskt börja samarbeta med polisen.
– Med några små verktyg kunde jag hjälpa dem.
Blev privatspanare
Lars Åke Krantz kom in i Brattåsutredningen 2015, som en slags privatspanare. Det var då polisen gjorde ett omtag och ville följa alla spår till botten. Ett sådant spår var den vittnesuppgift om en blå Valiant som hade synts vid uppfarten till gården under de där dagarna 2005.
– Då tänkte polisen att vi hör med den här gubben som har mycket kontakter i stan, säger Lars Åke Krantz och syftar på sig själv.
På den tiden drev Lars Åke Krantz en motortidning på nätet. Där efterlyste han uppgifter om den blå bilen. Sedan dröjde det inte längre innan man förstod att den blå Valianten inte hade något med dubbelmordet att göra.
”Nu tar vi resten”
Men för raggaren Lars Åke Krantz tog inte intresset för dubbelmordet i Brattås slut. Tvärtom. Han var fast.
– Det kan vara lättare för människor att prata med någon de känner än att gå till polisen. Så jag skrev på hemsidan: ”Vi löste det här med Valianten. Nu tar vi resten.”
– Då tog det fart. Tipsen strömmade in. På mejl, telefon och när jag var på affären. Många hade sina egna tankar och funderingar över vem som kunde ha gjort det. En gång ringde ett medium och sa att mördarens hus låg på en höjd. Det var hela spektrat, minns Lars Åke innan han fyrar av ett stort leende och går in till sitt lilla kontor.
Lämnade in anonymt
Här inne finns tipsen sparade i pärmar. Med stor försiktighet, för att inte avslöja källorna, visar han pappren.
– Ville polisen gå vidare med något stämde jag av med källan, säger Lars Åke medan han bläddrar i pärmen där en del av tipsen är antecknade på kvitton.
Något tips om den nu 45-åriga misstänkta mannen finns inte bland Lars Åkes papper.
Dubbelmordet i Brattås har spökat över Höga Kusten sedan 2005, menar Lars Åke Krantz. Precis som när Palme mördades minns de flesta var de var och vad de gjorde när de först hörde talas om det.
– Två vanliga och vänliga pensionärer som blir ihjälslagna i sitt hus. Hur kan det här få hända liksom?
Pratet har gått i vågor. När dubbelmordet har uppmärksammats i media eller polisen har vädjat om tips har intresset väckts igen.
– Men tiden har ju gått och man har känt en hopplöshet, säger Lars Åke Krantz när han har klättrat upp på loftet i sitt garage för att koka kaffe.
”Vem tog köttet?”
Som många andra har Lars Åke Krantz haft sina teorier om varför Tor och Gärd mördades. Om det kanske hade något med de många jaktlag som finns runt Brattås.
– Sedan hände det mycket nere vid havet där, lägger Lars Åke Krantz till och tittar ut mot bergen genom de stora garageportarna.
Härifrån Byn, där Lars Åke Krantz har sitt hem,
syns inte havet.
Svartbyggen och betong
Drygt tre mil bort, på Härnön, ligger stugorna tätt vid strandkanten. Här glittrar inloppet mot Härnösand. Vattnet kluckar mot klipporna medan en sjöfågel dyker efter fisk.
– När jag var liten, då fanns bara halva det där, säger en man i 60-årsåldern som bor i närheten.
Han pekar ut mot en hemmabygd pir i betong som ligger på den tomt som tillhör Tors familj. Den är nu dubbelt så lång som när han var barn.
– På 2000-talet var det en hel del bråk om det där. Och de vågbrytare som andra byggde, säger mannen och pekar åt andra hållet.
Där har i princip varenda hus anlagt sin egen lilla strand och lagt ut stora stenbumlingar.
”Tor var arg”
Det är också konflikten om strandbyggena som de pensionerade poliserna Jan Ola Nordin och Karl-Erik Classon har sett som det mest troliga motivet genom åren.
2005 var paret första patrull på plats i Brattås. Det var de som mötte Tors dotter Barbro när hon gjort den fasansfulla upptäckten. Nu hänger de i Ångermanlands tingsrätts kvalmiga lokaler och följer rättegången mot den 45-åriga mannen som åtalats för dubbelmordet.
– Tor var ju väldigt arg på svartbyggena. Han hade varit uppe hos kommunen och pratat om hur mycket det skulle kosta att få bort det, säger Karl-Erik Classon.
– Det var det vi fastnade vid. Där kände vi att vi i alla fall hade ett motiv och att det behövde utredas till botten, säger Jan Ola Nordin.
Spåren i Tors hus tycker de också tydde på det. Förutom Gärds handväska var det bara ett arkiv med viktiga papper som saknades. De hittades senare slängda ute i skogen, 140 meter från huset, bort mot Solumshamn.
– Så något har man ju varit ute efter när man letade igenom huset, säger Karl-Erik Classon.
Varför den 45-åriga mannen som nu är åtalad för dubbelmordet skulle vara intresserad av de pappren förbryllar de pensionerade poliserna.
Mördare i närheten
Precis som många andra har polisen trott att gärningsmannen måste ha haft en koppling till Tor eller Gärd. Att mördaren hela tiden funnits i närheten. Jan Ola Nordin minns hur glad han blev i april 2026 när han fick höra att dna:t på Gärds strumpor fått en matchning efter två decennier.
– Det var oerhört!
Han minns också chocken när han fick höra att träffen landat på en 45-årig man från Södermanland som bara bott några år i Härnösand i 20-årsåldern.
– Det slog ner som en bomb. Jag tänkte att det här kan aldrig stämma. Jag frågade mina gamla kollegor i seniorpolisföreningen, men ingen visste vem han var, säger Jan Ola Nordin.
Karl-Erik Classon håller med. Det här var ingen person de någonsin skulle ha misstänkt.
– Det är ju uppenbarligen så att 45-åringen har varit på brottsplatsen. Jag tror på en fällande dom i tingsrätten, men sedan får vi se, fortsätter Jan Ola Nordin.
Flyttade Gärd
Inne i rättssalen tittar den misstänkte dubbelmördaren snett framför sig i bordet. 45-åringen har berättat att han hamnade på gården i Brattås av en slump när han var var ute på promenad. Han nekar till brott, men har erkänt att han släpade in Gärd i ladan efter att andra män slagit ihjäl henne.
Någon koppling mellan honom och pensionärsparet har inte kunnat hittas, något motiv har inte lagts fram. 45-åringen rör inte en min medan åklagaren och advokaten duellerar om hans skuld.
Får åklagaren Hanna Flordal som hon vill kommer han att dömas till livstids fängelse.
I sin slutplädering yrkar advokaten Johan Lavås på att den misstänkta dubbelmördaren ska släppas fri.
– Jag är själv härifrån och vet vilket sår det här är i Härnösand. Jag förstår att pressen på åklagaren att äntligen få en lösning på Brattåsmorden måste vara enorm. Men det enda vi vet är att min klient har lämnat sitt dna på Gärds strumpor och väska, säger Johan Lavås.
”Mördaren finns i albumet”
Tillbaka i garaget i Byn kör Lars Åke Krantz ut sin ljusblå Cadillac på gårdsplanen. Han är numera pensionär och ägnar nästan all vaken tid åt att meka med sina bilar. Hemsidan där han förut efterlyste tips och skrev om bilar uppdateras inte mer. Hur många timmar han egentligen la på att hjälpa polisen har han ingen aning om.
– Jag har sagt att mördaren finns i deras fotoalbum, säger han när han parkerat bilen och visar sin gamnacke – en klassisk raggarpose.
Upplösningen på dramat får honom helt enkelt att känna sig lurad.
– Det är som en dålig teaterpjäs där du presenteras för tio misstänkta mördare. Och så när det bara är fem minuter kvar så kommer det in en ny person som du inte fått lära känna tidigare som visar sig vara mördaren. Vilken dålig dramaturgi! Jag känner mig blåst, säger Lars Åke Krantz.
Domen kommer 9 september.