Det är fredagseftermiddag och min kille och jag har ett enda mål: att med vår tio månader gamla bebis i vagnen få hem fyraåringen från förskolan utan tjafs. Så vi stannar till på Ica. På ytan en mysig rutin, i praktiken ett raffinerat förhandlingsknep. Vi säger: ”Det är inte ens lördag, men du får välja precis vad du vill!” Sonen lyser upp, väljer något onyttigt och vi lyckas hålla hans humör i schack hela vägen hem. Jag gör spaghetti och köttfärssås och sen sitter vi länge vid matbordet medan sonens ljudbok mumlar i bakgrunden.
När barnen har somnat går kvällen åt till en långfilm som min kille skriver och jag ska regissera. Han vill vrida och vända på varje detalj i manuset. Jag är mer impulsiv. ”Testa bara”, säger jag. Så håller vi på tills lillen vaknar. Jag inser att han kommer vakna varannan timme även den här natten, så jag ammar honom till sömns och lägger mig.