Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | JOURNALISTIK
SVT:s ”Alla mina bokstäver”, där Carina Bergfeldt genomgår en adhd-utredning, har väckt omfattande debatt. En del av kritiken pekar på ett betydligt större journalistiskt problem: publiken får inte veta vilka eventuella ekonomiska särintressen medicinska experter har.
För drygt två år sedan publicerade två av oss debattartikeln ”Läkares jäv bör redovisas i media” i Dagens Media. Vår utgångspunkt var enkel: När läkare och forskare får rollen som oberoende experter i medier kan deras ekonomiska och professionella kopplingar ha betydelse för hur publiken värderar deras uttalanden. Relevanta intressekonflikter bör därför redovisas. Sedan dess har i princip ingenting hänt.
Betydelsen av ekonomiska intressekonflikter inom medicinen är väl belagd. Forskning på området har bedrivits i decennier. Det finns en omfattande vetenskaplig litteratur om relationerna mellan läkemedels- och medicinteknisk industri och läkare, forskare, patientorganisationer, riktlinjer och fortbildning. Vi vet att ekonomiska relationer kan påverka vilka frågor som ställs, hur resultat tolkas och vilka behandlingar som rekommenderas. Ändå tycks något hända när medicinska experter intervjuas i media.
Där presenteras läkaren ofta bara med sin akademiska eller kliniska titel. Publiken får sällan veta om samma expert har ekonomiska relationer till företag vars produkter diskuteras, driver verksamhet som tjänar pengar på den aktuella diagnostiken eller behandlingen, eller har andra relevanta kommersiella intressen.
Det aktuella SVT-programmet illustrerar problemet. I ”Alla mina bokstäver” medverkar två läkare som sakkunniga utan att man nämner att båda har flera samarbeten med läkemedelsbolag bakom sig och där en av dem är delägare i ett privat vårdföretag som bland annat erbjuder neuropsykiatriska utredningar och adhd-behandling.
Det innebär naturligtvis inte att deras uttalanden är felaktiga. Jäv är inte ett bevis för att någon har fel, och frånvaro av jäv är inget bevis för att någon har rätt. Men det är relevant information för publiken.
Det är också själva poängen med jävsredovisning. Syftet är inte att diskvalificera människor från samhällsdebatten, utan att ge publiken möjlighet att själv värdera informationen utifrån potentiella intressekonflikter. Transparens är en förutsättning för sund källkritik.
Frågan blir särskilt viktig inom områden där gränsen mellan information och marknad är komplicerad. Diagnostik och behandling är inte bara medicinska verksamheter utan också ekonomiska marknader. Fler utredningar, diagnoser och behandlingar innebär intäkter för olika aktörer. Det gör inte verksamheterna illegitima, men det innebär att ekonomiska intressen finns och ibland behöver synliggöras.
Här framträder en märklig journalistisk inkonsekvens. Inom andra samhällsområden betraktas ekonomiska och personliga intressekonflikter som journalistiskt relevanta när de kan påverka hur uttalanden eller beslut värderas.
Varför tycks samma professionalism försvinna när experten har läkartitel?
En möjlig förklaring är föreställningen att läkaren eller professorn, som bärare av vetenskaplig kunskap, är immun mot den påverkan som ekonomiska och professionella särintressen kan ha på det egna omdömet.
Men just vetenskapens auktoritet gör transparensen särskilt viktig. När någon presenteras som medicinsk expert lånar journalistiken ut betydande trovärdighet till dennes uttalanden. Det ställer högre, inte lägre, krav på transparens.
Inom medicinen är detta knappast en främmande princip. Läkare och medicinska forskare förväntas rutinmässigt redovisa relevanta intressekonflikter när de publicerar forskning i vetenskapliga tidskrifter eller presenterar för kollegor vid vetenskapliga konferenser. Sådan öppenhet har blivit en självklar del av den professionella kommunikationen. Kraven på transparens måste vara desamma när experterna vänder sig till en betydligt bredare publik, som ofta har sämre möjligheter att själv värdera både forskningsläget och expertens eventuella bindningar
Vi efterlyser därför en enkel redaktionell princip: När medicinska experter uttalar sig i frågor där de har relevanta ekonomiska eller andra tydliga intressekonflikter ska dessa redovisas för publiken. Alla ekonomiska relationer är inte betydelsefulla i alla sammanhang. Men när ett intresse rimligen kan påverka hur en experts uttalande värderas bör publiken få veta det.
För två år sedan uppmanade vi journalistkåren att göra jävsredovisning till journalistisk standard. Vi fick inget svar. Nu har frågan aktualiserats igen. Därför riktar vi oss nu till ansvariga utgivare och redaktioner på SVT, Sveriges Radio och landets stora dagstidningar:
Ta det journalistiska ansvaret och synliggör relevanta intressekonflikter även när den som granskas är medicinsk expert. Gör jävsredovisning till journalistisk standard.
André Marx
allmänläkare
Shai Mulinari
docent i sociologi, Lunds universitet
Staffan Svensson
allmänläkare och klinisk farmakolog
Alain Topor
leg psykolog och professor emeritus
Åsa Nilsonne
psykiatriker och professor emeritus
Barbro Bransome
allmänläkare
Johan Stiernstedt
psykiatriker och leg psykoterapeut
Lars Englund
allmänläkare
Elsa Ekelin
allmänläkare
Sven Ahnlund
allmänläkare
Arian Jafari
psykolog