Vid första anblicken ser det ut som vilket onsdagsmöte som helst på ett kommunhus, men fallen som diskuteras just här handlar inte om gatulyktor och skolkök – utan om liv och död.
Det kan börja med en detaljerad teckning av ett skjutvapen, hatiska kommentarer i sociala medier eller något en elev säger i förbifarten till sin lärare. Subtila varningssignaler som skulle kunna utvecklas till något mycket värre – som en skolattack.
Efter det senaste dådet i Fagersta har regeringen tillsatt en skoldådskommission för att stärka samverkan mellan viktiga aktörer och tidigare upptäcka personer som riskerar att begå allvarliga våldsdåd.
Precis det Umeå har jobbat med i nästan tio år – och prisats för.
– Framgången ligger i att vi faktiskt prioriterar det här vecka efter vecka, år efter år. Det är inget ensamarbete att lösa den här typen av problem, säger kommunpolisen Maud Brodin-Hansson.
Utöver poliser ingår även socialsekreterare, brottsförebyggande samordnare, säkerhetsexperter och företrädare för barn- och ungdomspsykiatrin i gruppen, för att nämna några av professionerna som regelbundet träffas för att gå igenom lägesbilder och konkreta fall i Umeås konsultationsforum.
– Vi har blivit bättre på att ta pysningarna på allvar, alltså när det läcker allvarlig information om att något oroväckande ska sker. Då agerar vi direkt, även om det berörda barnet senare hävdar att det var ett skämt, säger Peter Östgård, säkerhetsstrateg för Umeås kommunala gymnasieskolor.
Har ni stoppat någon skolattack?
– Det kan vi aldrig veta helt säkert. Men ja, kanske. Om inte annat har vi fått de här barnen att tänka lite annorlunda. Jag är övertygad om att vårt arbete bär frukt.
Kompetensbredden lyfts fram som själva motorn i Umeåmodellen.
– Vi kan göra både snabbare och kraftfullare insatser jämfört med att behöva knacka på en massa olika dörrar varje gång man känner en oro, säger Cecilia Ravry, utvecklingsstrateg med ansvar för brottsförebyggande frågor i Umeå kommun.
Förra året fick skolväsendet flera hundra miljoner i statliga medel för att köpa in kameror, larm och låssystem, och efter dådet i Fagersta sköts ytterligare pengar till.
– Det räcker självklart inte. Vi behöver jobba med de mjuka delarna, särskilt när utvecklingen går mot en mer komplex hotbild från ensamagerande gärningsmän, säger polisen Maud Brodin-Hansson.
Gruppen har därför tagit fram en metod som utgår både från erfarenhetsmässiga och kunskapsbaserade insatser. Sekretessen mellan myndigheterna ses inte som något problem i arbetet.
– Vi fokuserar mindre på ideologiska motiv och mer på frågor som våldsfascination, utanförskap och jämställdhet i vårt arbete. Kvinnohatet går som en röd tråd i de här fallen, säger Cecilia Ravry.
– Vi jobbar brett med det här på flera nivåer och börjar redan i förskolan med våldsförebyggande satsningar.
Umeå lyfts ofta fram som en av landets tryggaste kommuner, men också som en förebild för sitt jämställdhetsarbete. Det var också en av de tyngsta punkterna i motiveringen när Center mot våldsbejakande extremism (CVE) utsåg Umeå till Årets förebyggare av extremism förra året.
– Det finns många bra initiativ ute i landet, men Umeå har gjort det här så länge. De har hittat ett vinnande koncept som verkligen fungerar över tid, säger Salome Kabengano, rådgivare i CVE:s mobila stödteam.
Utmaningen är att många kommuner saknar resurser. Siffror från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att nästan var femte kommunal samordnare har mindre än 20 procent av sin arbetstid avsatt för det brottsförebyggande uppdraget.
– Det viktiga är att sträva efter en modell där samverkan över gränser är implementerad. Mindre stuprörstänk och bredare kompetens är nyckeln här, säger Salome Kabengano.
Men vad hjälper ett fysiskt forum om det mesta ändå sker i digitala miljöer?
Mia Lindstrand är samverkansansvarig på barn- och ungdomspsykiatrin i Region Västerbotten, och en del av Umeås konsultationsforum. För henne är svaret självklart.
– Alternativet att inte göra något är sämre. Då är det som att lämna bilnyckeln till barnen och att vi sätter oss i baksätet, när det är vi vuxna som måste ta ansvar över vad som sker på nätet. Barnen kan inte lösa det här själva.
Fakta.Umeåmodellen – steg för steg
Tidig signal. Oro flaggas för en ungdom utifrån subtila varningssignaler. Det kan handla om alltifrån teckningar till hat online.
Avidentifierat möte. Fallet lyfts i Umeås konsultationsforum, som hålls varje vecka. Ärendet diskutreras anonymt för att värna sekretessen.
Bred bedömning. Gruppen analyserar fallet tvärprofessionellt och ger rekommendationer för stöd. I teamet ingår personer från socialtjänsten, polisen, grundskolan, gymnasiet, säkerhetsavdelningen, arbetsmarknads- och integrationsavdelningen och barn- och ungdomspsykiatrin.
Skarpt läge. Om personuppgifter krävs finns det rutiner för att dela dessa utan att bryta mot sekretessreglerna. Det görs exempelvis i slutna subgrupper.