Nekrologerna ligger färdigskrivna sedan länge.
Centerpartiet orkade inte vänta, utan gick redan i torsdags ut och gjorde anspråk på det gamla Folkpartiets intellektuella arv.
Internationella kontakter, uppdraget att fostra ledarskribenter – all liberal infrastruktur ska i framtiden tas över av det gamla bondeförbundet som upptäckt latte och Linkedin.
Ungefär detta meddelade partisekreterare Hannes Hervieu och partibytaren Birgitta Ohlsson på en pressträff.
Förutom att det var lite magstarkt – liket har ju inte kallnat, eller ens slutat röra sig – så kan det ha varit lite för tidigt.
I veckans TV4/Novus får Liberalerna 3,3 procent. I SVT/Verian bara 3, men med en kraftigt stigande trend – under mätperiodens andra vecka är man mycket nära spärren, enligt mätföretaget.
Samtidigt minskar gapet mellan Tidöpartierna och oppositionen, vilket gör frågan om taktisk röstning mer relevant än tidigare.
Det går förstås att spekulera om orsakerna, men det är svårt att bortse från Jimmie Åkesson.
SD-ledaren är ett osannolikt politiskt geni, men ett politiskt geni likväl.
Exakt vad Åkesson ville spelar samtidigt ingen större roll
Åkessons ”deadline” för liberala stödröster är valrörelsens hittills mest tongivande utspel. Liberaler tror att avsikten var ond, men konsekvensen – två veckors oavbrutet prat om Liberalernas behov av stödröster – har uppenbarligen inte bidragit negativt.
Kanske är det till och med första gången som breda väljargrupper alls hör talas om saken?
Exakt vad Jimmie Åkesson ville spelar samtidigt ingen större roll för dramats fortsättning.
Omkring en och halv miljon svenskar har redan röstat, en inte obetydlig del av dem på Liberalerna.
Rubicon är korsad. Vi är nu faktiskt framme vid den situation som Simona Mohamsson har hamrat på om i ett halvår – den där högern helt enkelt måste rädda Liberalerna, om det ska finnas skuggan av en chans att vinna valet.
Det går att ha synpunkter på strategin, naturligtvis.
Den är knappast särskilt inspirerande för liberaler som hellre hade övertygat svenska folket om skolpolitikens förträfflighet, behovet av sänkta marginalskatter, eller vad som nu driver den kvarvarande partikadern att gå upp på morgonen. Och det är fortfarande oerhört långt ifrån säkert att den fungerar, vilket fredagens mätning i Ekot indikerar.
Samtidigt bör klagomålen riktas mot spelet, snarare än mot spelaren.
Ligger du under riksdagsspärren kommer du ändå bara få frågor om just spärren, så varför inte göra den till din vän?
Ingen (svensk) hade klagat om Sverige slagit ut Frankrike i VM efter 0-0 och straffar.
Klarar Simona Mohamsson 2026 lär hon med all rätt få en guldstjärna i de liberalpartistiska historieböckerna – särskilt eftersom hon räddade dem från Centern.
Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen. Det här är en text från hans nyhetsbrev – du kan prenumerera här!
Mer från Viktor i veckan: