I eftermiddag kommer den första av flera stora partiledardebatter mellan partiledarna. Lyssna i Sveriges Radio från klockan 16.
Det utlovas ”en saklig debatt med målet att göra väljaren klokare inför valdagen”.
Måtte löftet infrias.
För valrörelsen 2026 hittills liknar mest en realitysåpa.
Vem tar vem? Vilka har en pakt? Vem får vara kvar och vem ska röstas ut? Är Ulf sur på Ebba och är Jimmie snäll eller dum mot Simona? Vem vill Magdalena ha till bästis, Elisabeth eller Nooshi?
Och så opinionsmätningar, som analyseras ner till sista tiondelen. Till tveksam nytta, när sifferexercisen saknar koppling till någon sorts politisk substans.
Kanske kan någon fråga som präglar detta val ännu segla upp. Något som varken är spel eller någon plötslig skandal som kastar om pjäserna.
Som 80-talets löntagarfonder eller säldöd, 90-talets frågor om sanering av statsfinanserna, EU och sysselsättningen. För tjugo år sedan var det maxtaxa i barnomsorgen, arbetslinje och sänkt skatt på arbete.
Snabbspola fram till 2022: inflation, energipriser, brottsbekämpning.
2026: inflation i valfläsk – när det dinglas nolltaxa i förskolan, dubbelt barnbidrag, bebispeng, avskaffad sjukkarens och 90 procents rabatt på tandvård framför väljarnäsorna.
Och skrämsel: rösta på oss, annars blir det ”Sveriges mest vänstervridna regering någonsin”. Eller från andra hållet, ”tolv sverigedemokratiska ministrar”.
Två utsikter som ändå är okej, enligt vardera knappt hälften av väljarkåren.
Kvar blir en grupp stackare som försöker avgöra vilket alternativ som är minst frånstötande.
Europaparlamentarikerna Emma Wiesner (C) och Pär Holmgren (MP) debatterade klimatpolitik i Malmö på torsdagskvällen. Det blev en fryntlig, närmast kamratlig tillställning inför en mindre publik – som ändå fick klart för sig att de båda partierna visserligen är överens om problemställningarna och om en del av lösningarna, men också har vitt skilda synsätt när det gäller stötestenar som skogsbruk, gruvnäring och ekonomisk tillväxt.
Skulle deras partier kunna samarbeta i en regering? Ja, tror de själva – även om det skojades om framtida frustration på samordningskansliet.
Den bussiga tonen mellan dessa båda nyanser av grönt skulle förstås inte kunna prägla all politisk debatt, och borde inte göra det heller.
Men om inte förr måste valrörelsen nu klargöra partiernas prioriteringar och ambitioner på en rad viktiga områden – ekonomin, tillväxten, energin, klimatet, välfärden, säkerheten, Sveriges roll i en skakig värld, lag och rätt, skydd av demokratiska fri- och rättigheter.
Med början i radions debatt, tack snälla.