Dolly Parton begravdes i fredags, men minnena av henne består. När hon dog diskuterades inte hennes filmkarriär lika flitigt som musiken, men den är värd att ägnas några rader.
När hon erbjöds sin första filmroll, den som sekreteraren Doralee i ”9 till 5” (1980), hade hon erfarenhet av flera tidigare tv-insatser, men skådespeleri var ändå något nytt för henne. Hon visste sina begränsningar – och sina styrkor. Doralee var en glad Texas-tjej som var lätt att underskatta. Det gjorde att Parton klickade med rollen.
I en radiointervju 2021 sa hon att hon hade en strategi för ”9 till 5”:
– Jane Fonda och Lily Tomlin var så heta på den tiden att jag tänkte att det här kanske är en bra början för mig. Om det är en hit kan jag ta del av äran. Om det är ett misslyckande kan jag skylla på dem och klara mig undan.
Spelade bordellmamma
Att vara en hora var också något hon kunde identifiera sig med, berättade Parton i samma intervju.
Det var det som blev nästa filminsats efter ”9 till 5”: rollen som bordellmamman Miss Mona i ”Det bästa lilla horhuset i Texas” (1982). Även om det såg ut som ännu en lättsmält roll blev det här den kanske största utmaningen i Dolly Partons filmkarriär.
Inspelningen var inget hon njöt av.
”Det var som att ’9 till 5’ var min första kärlek, förförisk och ömsint medan vi älskade. Men ’Horhuset’ var en våldtäktsman”, skrev hon i boken ”Dolly on Dolly”.
Även om filmen är rätt enkel och charmig var det inte alls harmoniskt bakom kulisserna. Särskilt inte eftersom motspelaren Burt Reynolds förhållande med Sally Field just hade kraschat, vilket påverkade hans humör.
Men enligt Reynolds visste Parton hur hon skulle utnyttja sin makt och blev den som valde regissör. Hon kryddade även musikalen med några av sina egna låtar, däribland ”I will always love you”.
Begick vanligt misstag
Även ”Blommor av stål” (1989) hade en roll som Parton ansåg vara i linje med vad hon kunde: Truvy som jobbar på skönhetssalong. Regissören Herbert Ross begick det vanliga misstaget: han underskattade Dolly. Det gjorde han även med Julia Roberts, som var ganska ny i branschen.
”Han sa till mig att jag inte kunde skådespela. Det här var inte nyheter för mig och det sa jag till honom”, skrev hon i biografin ”Dolly”.
Det var upp till henne att läxa upp veteranen Ross på följande vis:
”Jag är inte en skådespelare, jag är Dolly Parton. Jag är en personlighet som har anlitats för att vara med i den här filmen. Du är regissören. Det är ditt jobb att se att att det ser ut som att jag skådespelar”.
Så var det med det.
Burt Reynolds gav henne en pik i sina memoarer: ”Dolly förringar alltid sig själv. Åtminstone utåt sett”.
Utan tvivel visste hon sitt eget värde.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.