Artikeln i korthet
- Kim Wittgard berättar om psykisk ohälsa, diagnoser och svåra erfarenheter av utanförskap.
- Parafotbollen i FIFH Malmö blev en vändpunkt med gemenskap, mening och stöd i en mörk period.
- I dag ser hon laget som en familj, beskriver träningen som terapi och satsar vidare i Special Olympics.
Kim Wittgard strålar som en sol. Det är snart dags för fotbollsträning på Kulladals ip, och det är det bästa hon vet. Den senaste tiden har Malmöborna kunnat skymta henne runt om i stan då hon är ett av affischnamnen för Special Olympics som avgörs i Malmö i helgen.
– I tisdags när jag kom till träningen fick jag höra ”kändis”. Men det är bara kul, säger hon och skrattar.
Special Olympics är ett internationellt idrottsevenemang för personer med intellektuell funktionsnedsättning där upp till 2000 deltagare från Sverige och 25 andra länder tävlar i 11 olika idrotter.
I tisdags när jag kom till träningen fick jag höra ”kändis”. Men det är bara kul.
Bland de svenska fotbollslagen finns Kim Wittgard och hennes FIFH Malmö med.
– Det ska bli riktigt kul att möta de utländska lagen. Det ska bli jättekul att se om vi kan stå upp mot dem eller om vi blir helt förnedrade. Men jag tror på mitt lag.
Hon är från Landskrona, men hittade till Malmölaget för två år sedan.
– Jag spelade till och från i vanliga fotbollsklubbar när jag var liten. Men har alltid känt mig som en ”outcast”. Det gjorde att jag hamnade utanför och slutade spela.
Hon har autism, adhd och DCD (Developmental Coordination Disorder) som påverkar motorik, koordination och balans. Hon hade inte samma förutsättningar som de andra i laget, och det ledde till att hon inte fick vara med och spela matcher.
Jag har haft tränare som sagt att jag är värdelös. Och gjorde jag något misstag kunde jag få höra det i flera veckor.
– Jag har haft tränare som sagt att jag är värdelös. Och gjorde jag något misstag kunde jag få höra det i flera veckor. Då kände jag ”varför ska jag träna?”. Det i sin tur ledde till övervikt och samtidigt kämpade jag med psykisk ohälsa.
Den kampen har hon fajtats mot så länge hon kan minnas.
Livet har varit tufft sedan start. Hennes biologiska föräldrar klarade inte av att ta hand om henne och hon har fortfarande trauman från det hon var med om då. När hon var två och ett halvt placerades hon i ett familjehem.
– Jag har haft tur som fått bo kvar i ett och samma familjehem hela tiden. När mitt LVU försvann så adopterade de mig. Från dag ett har jag känt att de valt mig, och det är jag så tacksam för.
Jag har haft tur som fått bo kvar i ett och samma familjehem hela tiden. När mitt LVU försvann så adopterade de mig.
Familjen har varit ett stort stöd för henne. Men med sina trauman, diagnoser och den psykiska ohälsan ständigt närvarande har vardagen varit mörk.
Ibland nattsvart.
Hon har försökt avsluta sitt liv. Flera gånger.
Räddningen blev FIFH Malmö.
– Jag kom hit från att ha haft självmordsförsök som var nära på att lyckas, till att börja spela i FIFH och inte ha en enda självmordstanke, säger hon.
Hon drar fingrarna genom den lila luggen.
– Jag tror inte att jag hade orkat kämpa med min psykiska ohälsa mer om jag inte kommit hit. Innan det var det många gånger då jag vaknade och önskade att jag inte hade gjort det.
Leendet kommer tillbaka.
– Sedan jag började i FIFH känns det meningsfullt att vakna. Det här har gett mig en mening i livet.
Direkt efter första träningen med FIFH gick hon och skrev in sig i klubben. Hon hade hittat hem.
– Det var så kul. Här uppmärksammas man alltid med ett hej, och är du borta en träning är det alltid någon som frågar var man är och att de saknade mig. Bara att få höra att man är saknad betyder så mycket. Vi är som en stor familj.
Hon beskriver träningarna som en form av terapi.
– Har jag en dålig dag kan jag komma hit och släppa allt. Jag kan få ut min frustration genom att sparka på en boll. Och jag har aldrig varit med om att det finns en sådan förståelse kring psykisk ohälsa som det finns här. Tränarna vet hur de ska agera.
Jag har aldrig varit med om att det finns en sådan förståelse kring psykisk ohälsa som det finns här. Tränarna vet hur de ska agera.
Hon poängterar att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa. Även om det kan vara jobbigt.
– Det har ju blivit en form av tabu, men det är viktigt att upplysa det. Framför allt för oss med annan problematik också. Det borde läggas mer resurser på att fånga upp oss, för där har jag känt att det fallerar. Till exempel har jag nu inför valet inte hört en enda gång att riksdagspartierna pratar om oss med funktionshinder.
I helgen är det dags för henne att tillsammans med sitt FIFH Malmö att göra upp i Special Olympics.
– Det ska bli så kul! Jag är riktigt taggad nu när det börjar dra ihop sig.
Och hur ser framtiden för dig ut?
– Jag måste fortsätta kämpa på med fotbollen. Mitt mål är att ta mig upp i vårt förstalag. Sedan vill jag fortsätta hjälpa FIFH så mycket jag kan i olika sammanhang. Jag har fått vara domare i goalball och har fått frågan om jag vill vara det igen under SM när det arrangeras i Malmö. Så det kommer jag göra. Frågar FIFH så ställer jag alltid upp.
Inbäddat innehåll
Special Olympics Sweden
I helgen avgörs Special Olympics i Malmö med 2000 idrottare från 26 länder. Det blir den största idrottstävlingen för personer med intellektuell funktionsnedsättning i Sverige någonsin. Invigning är på fredag 20.00 i Folkets park, tävlingar under lördagen och söndagen.
Deltagarna kommer tävla i elva idrotter.
Sex idrotter (bowling, fotboll, innebandy, judo, handboll och styrkelyft) avgörs på Stadionområdet. Övriga fem på Hyllie sportcenter (bordtennis, tennis), Hylliebadet (simning), Malmö Burlöv GK (golf) samt Heleneholms ip (friidrott).