Erykah Badu & The Alchemist
Before the world blows
Control Freaq/Young/Playground
POP Kring millennieskiftet var Erykah Badus jazzigt nedtonade r’n’b hetare än ett doftljus.
Men faktum är att ikonens kosmiska neosoul har åldrats med bravur. I dag hörs arvet av hennes experimentella uttryck i artister som Frank Ocean, Solange och Kelela.
Precis som den förstnämnde är Badu inte mycket för att stressa fram sin konst. Sexton år har gått sedan senaste albumet, elva sedan mixtapen ”But you caint use my phone”. Det gäller att ”samla in data”, säger artisten i en intervju med The Guardian, där hon menar att nya albumet är inspirerat av dejting, döden och dopamin.
Den Dallas-födda sångerskan sysslar inte heller bara med musik. Sedan två decennier extraknäcker hon som doula och har bland annat hjälpt kollegor som Teyana Taylor och Summer Walker med sina förlossningar.
”Before the world blows” är ett samarbete med Los Angeles-producenten The Alchemist. När Badu släppte debutalbumet ”Baduizm” 1997 jobbade Alan Maman, som han egentligen heter, som roadie för Cypress Hill och brukade beundra sångerskan från publiken.
Låten ”Next 2 u” blev startskottet för deras gemensamma fullängdsprojekt. Den bygger på The Alchemists beat till Mobb Deeps låt ”The realest” från 1999, som Badu länge velat sjunga till, vilket också var anledningen till att de två började jobba tillsammans.
De detaljrika produktionerna är som gjorda för Badu att liksom sväva över med sina intuitiva monologer. Precis som husguden Joni Mitchell är hennes röst verkligen ett instrument. Till och med en hostning förvandlas till en självklar del av framförandet.
Första låten ”Echoes” klockar in på drygt sju minuter och man sugs direkt in i Badus och Alchemists genrefria och spontana värld. Om singeln ”With doctor” nu behöver ett långt parti med bara percussion – varför inte?
Albumet skiftar ständigt temperament. ”Love me not” är högst mänskliga anteckningar från mötet med en hopplös snubbe. Den knastriga ljudbilden i ”Crossfade” för tankarna till en dragig chilllout-klubb i London cirka 2002.
Men det här handlar knappast om nostalgi. Trebarnsmamman Badu har berättat att hennes döttrar fått henne att lyssna på unga artister som Faye Webster och Beabadoobee, och den 55-åriga sångerskan är verkligen en evigt föränderlig och nyfiken kraft.
Den senare delen av albumet välsignas av en rad smakfulla gäster. Steve Lacy, som tidigare samarbetat med bland andra Vampire Weekend och Tyler, The Creator, sjunger honungslent i ”To the moon (plan c”).
När samtidens mest älskvärda rappare Earl Sweatshirt kliver in i studion i ”I know that man” uppstår en djupt tillbakalutad perfektion.
Musiken brister sedan ut i försiktig gospel, innan saxofonisten Kamasi Washington stänger föreställningen med ”Black box”, någonting så modernt som ett stycke kakofonisk jazz om mobilberoende.
BÄSTA SPÅR: ”I know that man”.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik